Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I afseende på den hårdhet, som rådde hos herremannen
ej blott i förhållande till hans likar och till
bonden, utan äfven i det enskilda lifvet, på hans
gård och i hans hem, behöfva vi blott påminna om
sådana tilldragelser, som då Bo Jonsson inför sjelfva
högaltaret i Gråmunkekyrkan i Stockholm mördade
Carl Nilsson (Färla) och sedan tvang den mördades
slägtingar att gifva sig »urfejd»; eller då Ivar
Königsmark med hugg och slag tvang sin hustru att till
samme Bo Jonsson sälja sin gård Bro. Sådana drag af
grymhet, som då Bo Jonsson lät uppskära sin hustrus
lik för att uttaga hennes foster och, emedan detta
befans vid lif, tvistade med den bortgångnas fränder
om arfvet – stå icke enstaka. Man kan ej förneka,
att den kristne riddaren stundom sjunker djupt nedom
hedningen. En sådan upprörande gräslighet, som Magnus
Bengtsson (Natt och Dag) tillät sig mot den värnlöse
Engelbrekt, skulle knappast en hedning låtit komma
sig till last.
Konung Magnus Erikssons många förordningar för
att stäfja de våldsamheter, hvilka utöfvades af
herremännen mot bonden, äro goda bidrag till målningen
af tidens lynne och seder. Och jemför man konungens
bud om straff till lif och gods för den, som röfvade
från bonden till en hönas värde, och maktlösheten
af dessa bud med kraften af dem som utfärdades af
Engelbrekt, då ingen bonde förlorade till en hönas
värde, så utfaller jemförelsen utom all fråga till
bondens fördel. Mycket får väl skrifvas på Engelbrekts
egen personlighet och det inflytande, han utöfvade,
men äfven bondens sinnelag, som var sådant att det lät
inverka på sig, framstår berömvärdt. Samma beröm får
äfven gamle herr Sten, men den våldsamhet, som till
och med han tillät sig, såsom i Frösunda prestgård,
afmålar för oss tidsandans obändighet och hårdhet,
äfven om vi måste afräkna något på hans motståndares
hätskhet, hvarigenom må hända hans handlingar
fått en allt för hög färgläggning. Att icke ens
gästabudsbordets glädje kunde lägga band på sinnets
häftighet, sågo vi, då unge herr Sten på Stockholms
slott firade sitt val till riksföreståndare.
Vid gästabuden var det som hufvudsakligen yppighet
och öfverflöd utvecklades, och bröllop, barnsöl och
graföl voro hela tidehvarfvet igenom de tillfällen,
som företrädesvis fordrade stora samqväm. Uti
medellagen äfvensom i landslagen voro bestämda
föreskrifter gifna så väl för fästmannens gåfvor till
fästeqvinnan som för bröllopsgästabudet. Giftomannen
och brudens närmaste anhöriga hade rätt att gifva fyra
brudklädningar, icke mera, men andra klädningar kunde
gifvas efter behag. Brudgummen fick gifva gångare,
sadel och betsel, armkåpa och hätta. Utom brudgummen
fingo ej flera än åtta bära bröllopskläder. Bruden
fick, om hon ville, skänka bort sina bröllopskläder,
men endast till kyrkor och kloster, icke till lekare
eller spelmän. Lagboken bestämmer äfven gästernes
antal vid sådana tillfällen och upprepar utom bröllop
och utfärds- eller graföl äfven kyrkogångsöl och
ärne-öl eller första messe-öl. Till sådana gästabud
fingo bjudas biskop med två kaniker, som följde
honom, dessutom två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
