Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om åtskilliga gamla ätter, och ehuru ett och annat i
afseende på slägtförhållanden, såsom upptecknadt ur
minnet, kan vara mindre tillförlitligt, innehåller
dock hennes bok för det enskilda lifvet och sederna
månget betecknande drag. Den nämnde grefve Hans var
gift med hennes faster.
Som bevis på, huru dyrt ett sådant halsband kunde
vara, hänvisa vi blott till hvad som finnes antecknadt
i Vadstenadagboken om det som tillhört drottning
Filippa och som år 1454 värderades till 130 rhenska
gulden. I klostret förvarades äfven en gördel af guld,
som tillhört samma drottning.
För öfrigt, omtalas guldringar och guldspännen med
infattade stenar, och stundom utsättes antalet af de
senare. I ett testamente af år 1322 omtalas en bonad,
som kallas perlolyst.
Dyrbar bonad till olika rum omtalas äfven. Så
testamenterade en rik kanik vid namn Olof i Linköping
bland annat till sin efterträdare bonad till tvänne
rum och bonad till tvänne gästrum.
Här må äfven omnämnas konungens utmärkelsetecken
(regalierna), hvilka voro desamma som nu. Vi hafva
omtalt dem vid konung Birgers kröning, liksom de af
honom begagnade kröningskläderna.
Vapnen voro mannens förnämsta prydnad och sålunda
föremål för hans största omvårdnad. Vi hafva sett
omtalade pansarskjortor från Lombardiet, svärd,
i hvilkas fästen kristaller voro infattade, andra
med inläggning af silfver. Konung Carls förgylda
svärd och gyllene sporrar testamenterade han åt sin
son. Riddarens sköldar voro ofta af det dyrbaraste
arbete, och ättemärket var stundom anbringadt på
ett mindre fält i form af en sköld vid öfra randen
eller midten. En sådan sköld var fordom upphängd
på högkorspelaren framför manfolksbänkarne i
Upsala domkyrka. Den var urholkad af lätt trä och
öfverdragen med läder, helt och hållet försilfrad,
med två starka läderremmar på baksidan, hvarigenom
venstra armen skulle trädas. Öfverst vid randen
var Ekaslägtens ättemärke anbringadt. Det var den
tappre Trotte Carlssons sköld. Denna sköld var en
s. k. kroksköld. En annan sådan sköld med grön utsirad
botten inom en bred silfverbord hade midtpå en mindre
sköld med Flemmingska ättemärket. Bruket af dessa
kroksköldar är mycket gammalt. På taflan, som var
uppsatt öfver S:t Eriks silfverskrin, voro denne
konung och hans riddare afbildade med kroksköldar,
bland hvilka särskildt en med det gamla Sturemärket
tre sjöblad.
På en annan pelare i högkoret hängde en förgyld sköld
med Vasavapnet, måladt i svart öfver hela skölden,
och på norra väggen hängde en halfannan aln lång
sköld, också försedd med Vasamärket, men af en annan
form. Bottnen i denna var äfvenledes helt och hållet
förgyld. Den förra af dessa sköldar hade tillhört
och burits af Christer Nilsson, den senare af någon
bland hans söner.
Något som ej bör förbigås äro de reliker eller
qvarlefvor af heliga män och qvinnor, hvilka ej
blott förvarades i kyrkorna och klostren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
