Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltiden. Huru denna adel uppkom, känna vi. Den grundade
sig på tjenst och företrädesvis krigstjenst. Adeln
var ett krigarstånd, men grundade sig tillika på
jordegendom. Adelns jord var frälst, och från frälsets
uppkomst hafva vi att märka skilnaden mellan frälse-
(privilegierad) och skattejord (oprivilegierad).
Att blifva frälseman var för denna tid alldeles icke
något som berodde på kunglig nåd, utan hvem som ville
och kunde uppfylla de i lagen föreskrifna vilkoren
egde rättighet att komma i åtnjutande af motsvarande
förmåner. Enligt konungabalken i Christofers landslag
kap. 11 och följ. bestämmas vilkoren för frälsefrihet
så: den, som »ville hafva sitt gods frälst», skulle
vid de årliga vapensynerna infinna sig med duglig
häst, väl värd 40 mark svenska penningar, »bättre och
ej värre», och dertill fullständiga vapen. Kom bonde
så utrustad och visade sig hafva tillräcklig jord
att kunna frälset upprätthålla, blef han frälseman
och erhöll som bevis på sitt frälse ett frälsebref.
Det är härvid att märka, att frälsemannen kunde
ega jord vida utöfver hvad som fordrades för att
upprätthålla sitt frälse, och man tycker, att han då
borde uppsätta flera ryttare i förhållande till den
större jordegendomen. Men detta var icke händelsen,
ehuru man sökte förhindra bönder, som ingingo
i frälset, att icke frälsa och sålunda undandraga
kronan skatt från allt för stora jordlotter.
Man föddes sålunda icke till frälseman, utan personlig
tjenst var vilkoret för att blifva en sådan. Men
frälsemans barn egde åtnjuta sin faders frälse, sonen
tills han fylt 15 år, dottern så länge hon var ogift
och enkan under sitt enkestånd. Den 15 år gamla sonen
skulle tjena till häst för sitt gods, om han ville
frälset åtnjuta. Blef frälseman gammal och oför,
egde han anmäla sådant vid vapensynen och sätta annan
man i sitt ställe. Å en annan sida kunde frälseman,
om han ville, lemna sitt frälse och återgå till
skattebönderna. Sådant anmäldes vid vapensynen, men
der skulle det pröfvas, och om synemännen godkände
skälen för hans begäran, upphörde han att vara
frälseman.
Inom detta frälsestånd fans ingen skilnad i politiska
rättigheter, men väl en skilnad i yttre anseende
efter utländskt mönster, den nemligen mellan riddare,
svenner af vapen eller väpnare och allmännelige
frälsemän, hvilka sistnämnde ock kallades »mindre
män». Vi känna dessa värdigheter från Magnus Ladulås’
tid. Riddare och svenner, som sutto i konungens råd,
voro i följd af denna sin rådsvärdighet lika. Den sven
af vapn, som icke satt i rådet, kallades väl »riddares
vederlike», men han hade icke så högt anseende som
riddaren. Erik af Pomern är den förste bland Sveriges
konungar, som utfärdat adelsbref med sköld och vapen.
I sådana frälse- och sköldebref var vapnet afmåladt
med färger. Ett som utfärdades af Svante Nilsson
1508 har vapnet måladt midt på pergamentet. Sådana
märken voro målade på sköldarna, och efter dem blefvo
i en följande tid de särskilda ätterna uppkallade. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
