- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
740

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna tid är det högst ovanligt att finna något
sådant tillnamn. Inom ätten bibehölls sköldemärket
med sorgfällighet. Vi påminna blott om den helgd,
hvari gamle herr Sten höll sina tre sjöblad. Vid
giftermålen var man noggrann om jemnbördighet.

Vi må slutligen i korthet meddela innehållet af de
privilegier, hvilka desse frälsemän under medeltiden
delvis och småningom vunnit och åtnjöto. De egde

1) frihet från skatt, men icke från utomordentliga
gärder; vidare frihet från förbindelsen
att herbergera resande och från skyldigheten att
kringsända budkaflen,
hvilken sistnämnda frihet dock
icke sträckte sig till frälsemannens landbönder;
slutligen frihet från skyldigheten att mottaga
konungens eller hans förläningsmäns hästar till
utfodring;


2) rättighet att uppbära konungens böter.
Denna rättighet, som adeln utöfvade på sina gods,
var mycket inbringande och derför vigtig. Men deruti
låg alldeles icke någon skattskyldighet af adelns
underhafvande. Det var blott och bart en
rättighet att uppbära den andel af böterna, som
eljest skulle tillfalla konungen. Ensaksböterna
voro derifrån undantagna. Denna rättighet afses
med det bekanta uttrycket i Kalmar-recess af år
1483, »att hvar god man skulle vara konung öfver
sin landbo»;

3) domsrätt öfver sina tjenare. Liksom den
nyssnämnda rättigheten icke får betraktas såsom
någon rättighet för adeln att uppbära skatt, så
får icke denna fattas såsom den der gaf adelsmannen
en regerande herres myndighet öfver sina
undersåtar. Den rörde endast frälsemannens
egna svenner eller hofmän på hans borg eller gård,
icke hans landboar. Särskilda stadgar rörande
förhållandet mellan husbonde och tjenare voro
utfärdade och kallades gårdsrätter;

4) rättighet att befästa sina gårdar. Det
faller af sig sjelft, att detta var en rättighet,
som endast kunde begagnas af de rikaste och mäktigaste
bland herrarne. Men det befästade slottet
var jemte det talrika följet af väpnade svenner
ett förträffligt medel att höja de store öfver
lagen, att stadfasta sjelfsvåldet bland dem.
Under unionstiden blef denna rättighet offentligen
tillerkänd adeln genom Kalmar-recess af år 1483,
och på samma gång erhöll stormannen
rättighet att vägra konungen inträde på sin
befästade borg och att der mottaga dem som drabbats
af konungens vrede, tills de erhållit dag och stund
att felige[1] komma inför konungen;

5) rättighet att dömas endast af konungen och rådet
i mål, som gick å heder och ära, samt att ensamme
sitta i konungens råd,
det vill säga, att endast
riddare och svenner kunde der intagas.

6) Slutligen må vi anmärka adelns försök
att betrygga sin makt genom att förebygga
förminskning af frälsejorden så väl i förhållande
till konungamakten som till de ofrälse. Vi påminna
om konung Christians försäkran af år 1457.
I Kalmar-recessen af år 1483 utlofvar


[1]
Frie, med lejd, oförhindrade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0742.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free