Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver kyrkan. Härifrån härleder sig de så kallade
»patronella gällen», liksom ifrån de förra de så
kallade »konsistoriella».
Slutligen må vi i afseende på presteståndet tillägga,
att det var icke blott det äldsta, utan äfven det
förnämsta i riket. Erkebiskopen var sjelfskrifven
i konungens råd och egde rätt att rida med större
följe än någon riddare. Han och hans lydbiskopar
intogo vid alla möten liksom i alla tidens handlingar
platserna närmast konungen. Och när riket styrdes
af riksföreståndare, sätter denne sitt namn
efter prelaterna. Först mot slutet af unionstiden
märka vi härutinnan en förändring. Till och med
domprostarne satte sina namn framför svennerne af
vapn. Sjelfskrifven i konungens råd var visserligen
endast erkebiskopen ensamt, men vanligen sutto der
äfven de fleste lydbiskoparne.
Utom det att vi hafva sett prelaterna i rådet,
hafva vi äfven sett dem deltaga i herredagarna,
hålla räfsteting i konungens ställe tillsammans med
lagmännen och rikets råd, deltaga i bevillningars
bestämmande, anställa lagmansval och taga ed af folket
för konungen i hans ställe. Allt utvisar stor makt
och stort anseende. Detta grundade sig dels på den
stora rikedomen, som samlat sig inom ståndet, dels
ock derpå att bildningen hufvudsakligen fans endast
inom detsamma.
Nationalrepresentationen. Vi påminna oss, att vid
medeltidens början i stället för de forna
allshärjartingen uppkommit möten, hvilka kallades herremöten
eller herredagar, emedan de utgjordes af rikets store,
både andlige och verldslige. Dessa herremöten ordnades
af konung Magnus Ladulås genom beslutet på Skeninge
möte 1285. Tvänne saker äro vid dessa Skeninge stadgar
att märka: 1:o) att lagstiftande makten öfverflyttades
från folket till konungen och herrarne, och 2:o) att
endast de, som konungen kallade, egde att infinna sig
på hans samtal (parlamentum), såsom herredagen
kallades.
Vid dessa herremöten var folket visserligen
representeradt af sina lagmän, men vi veta, att
dessa lagmän, såsom tillhörande de rikaste och
anseddaste odalmannaslägterna, snart helt och
hållet införlifvades med adeln, så att lagmännens
forna betydelse under hedendomen snart alldeles
förfelades. Det var de store, som representerade
folket, men denna representation var icke en följd
af något uttryckligt medgifvande, utan hade uppstått
af omständigheterna.
Enligt lagen var det endast då konung skulle väljas
som ombud från alla landskapen skulle sammankomma
och sålunda utgöra en representation för riket. Dessa
ombud voro utom lagmännen 12 från hvarje landskap och
utsagos af landskapets samtliga innebyggare. Rösterna
afgåfvos landskapsvis. Vi hafva dock af det
föregående tillräckligt sett, huru föga lagens bud
gälde för dessa tider, och huru i afseende på sjelfva
konungavalet de store handlade efter godtycke.
Men de privilegierade klassernas sjelftagna myndighet
kunde icke förqväfva den grundton, som genomgår hela
historien om utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
