Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
recess af år 1483 förekommer intet om konungaval. Vid
Carl Knutssons konungaval följdes helt och hållet
tillfälliga former.
På konungavalet följde hyllning å Mora ting, eriksgata
och kröning.
I samma mån som de särskilda landskapen sammansmälte
och uppgingo i en större enhet, riket, upphörde
eriksgatan att ega sin ursprungliga betydelse. Det är
klart att så länge uppländingarne ensamt egde välja
konung, var eriksgatan nödvändig för att gifva de
öfriga landskapens allmoge tillfälle att antaga och
erkänna den nyvalde konungen. När sedan landskapens
valrätt öfvergått på lagmännen och befullmäktigade,
var i det närmaste eriksgatan obehöflig, men bibehölls
ändock, och fastän man gjorde så föga afseende på
lagens föreskrift i afseende på sjelfva valet, så
var man i afseende på dessa saker mera noggrann om
att följa densamma.
Vid hyllningen aflade konungen sin ed till
folket, men det är att märka att i vestgötalagen
talas ingenting om folkets ed till konungen. Denna
omnämnes först i uplands- och södermanlandslagarna,
hvilka låta båda edgångarne ske under eriksgatan. I
medellagen heter det: »Samma dag och stad (som
konungaval hållits) eger konungen allom inrikes
boende sin trohetsed gånga.» Enligt denna lag,
hvarmed Christofers landslag öfverensstämmer, var
sålunda Mora äng stället och valdagen tiden, då
konungseden afgafs. Drottning Margareta aflade ej
sådan ed på tinget, men utfärdade ett försäkringsbref,
och sådana försäkringar, konungaförsäkringar,
utfärdades sedan af de följande unionsregenterna,
äfven om eden upprepades muntligen på Mora äng. Vi
hafva sett, huru dervid tillgick, då Erik af Pomern
hyllades 1396. Mot slutet af medeltiden är hyllningen
å Mora äng att betrakta endast som en bekräftelse af
folket å det val, som herrarne gjort.
Kröningen skulle enligt uplandslagen ske i Upsala,
men verkstäldes äfven på andra ställen. Vi sågo under
folkungatiden Valdemar Birgersson krönas i Linköping,
Birger Magnusson i Söderköping, Magnus Eriksson i
Stockholm. I sistnämnda stad skedde äfven de båda
sista unionskonungarnes kröning; men Christian I:s
liksom Carl Knutssons kröningar försiggingo i Upsala.
Angående konungens åligganden och rättigheter påminna
vi om landskapslagarnes enkla föreskrift: »han skall
landom råda och rike styra, lag styrka och frid
hålla.» De innefattas hufvudsakligen i konungaeden.
Konungen var högste domare och egde såsom sådan att
»bryta alla skroksoknir och ofsoknir», hvarmed förstås
att han egde att rätta allt, som var orättvist och
emot billighet fordradt, sökt och dömdt. Egenskapen
af att utöfva högsta dom har svensk konung aldrig
uppgifvit, men han har kunnat uppdraga åt andra
att utöfva denna rätt. Formen för denna maktutöfning
var liksom alla andra för denna tid obestämd. Först
i Christofers landslag förordnas räfstetingen och
rättaretingen såsom de ting, der konungens högsta
dom skulle dömas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
