Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillerkändes rättighet att invälja nya medlemmar i
de med döden afgångnas ställe. Under unionstiden
lofvade Christofer 1441 i sin konungaförsäkran att
endast med råds rade intaga män i rådet. Med råds
rade lofvade han ock att tillsätta embetsmän samt
bortgifva slott och län – bestämmelser, hvilka äfven
förekomma i Kalmar recess af år 1483.
För att göra oss ett begrepp om, med hvilka
anspråk desse rådsherrar uppträdde, behöfva vi
blott genomläsa det bref, hvilket uppsattes af
Trolle-partiet i Juni 1512, då detta hade förskansat
sig på Gråmunkeholmen. Der tillerkänner rådet sig från
hedenhögs enligt Sveriges lag och gamla goda sedvänjor
hafva haft makt och välde »att skicka styrelse och
regemente i riket som dem tyckes bäst och nyttigast
vara efter tidens läglighet, synnerligen då krönt
och krismad konung icke är i landet.
Af de verldslige männen inom konungens råd voro tvänne
af konungens tjenstemän de förnämsta – en omständighet
hvarigenom medeltidens samhällsskick väsentligen
skiljer sig från den föregående tiden, då konungens
tjenare ej ens erkändes tillhöra de frie männens
lag. Desse höge embetsmän voro drots och marsk.
De uppkommo, som vi påminna oss, under Magnus Ladulås,
hvilken delade det gamla jarlembetet i dessa tvänne.
Under senare hälften af 1300-talet antogo dessa
embetens innehafvare alltmera karakteren af
rådets ledare i oppositionen mot konungen, och
embetena lemnades derföre icke sällan obesatta
så länge konungen vågade det; men i det förslag
till unionsakt, som uppgjordes 1436, stadgades, att
»konungen skall hafva drots och marsk i hvart rike,
den som der är bäst fallen till efter riksens råds
råd». – »Drotsen», heter det der vidare, »skall hafva
sådan makt som konungen sjelf, närvara uti alla domar
öfver alla andra domare, att styra våld och orätt,
styrka och hjelpa dem, som orätt öfvergår; och böra
alla innebyggare honom troligen hjelpa, när drotsen
tillsäger, lika visst som konungen sjelf när vore
och sjelf påkallade och både.»
Om marsken stadgar samma unionsförslag, att »han är
särdeles pligtig till att hjelpa drotsen att styra
lag och rätt uti konungs stad och rätta öfver dem,
som orätt hafva och vilja ej låta sig nöja i rätta;
och är hans embete än mera, om krig och örlog falla
uppå riket, som Gud styre, då skall han vara förman
för alla dem, som då utskickas till riksens värn,
och styra och råda derför efter gode mäns råd, som
de äro när stadde, och med konungens och gode mäns
hjelp rätta öfver dem, som olydige äro och ej vilja
göra som dem bör och de tillsagde varda».
Drotsen var sålunda konungens ombud för domaremakten
samt hade högsta förvaltningen af konungens och
kronans slott, gods, sakören och inkomster. Han var
rikets högste embetsmän och konungens representant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
