- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
753

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Marsken »skulle hjelpa drotsen att styrka lag och
rätt i konungens ställe», och i krig förde han befäl
öfver hären.

Under unionstiden försvinner drotsembetet, och
vi få i stället höra talas om en hofmästare, som
redan omnämnes i den förnyade unionsakten af år
1436, men då vid sidan af drotsen och de öfriga
högste ämbetsmännen. Såsom konungens och rikets
hofmästare känna vi Bengt Jönsson (Oxenstierna) under
Christofer, Erik Eriksson (Gyllenstierna) under Carl
Knutsson, Erik Axelsson (Tott) under Christian I,
och under dennes sons korta regeringstid beklädde Sten
Sture detta embete. Med tanken på den obenägenhet,
som visade sig så väl hos Margareta som hos konung
Erik för drots- och äfven marskembetet, då den
senare tvingades att tillsätta båda dessa embetsmän,
skulle man af sjelfva titeln hofmästare vara färdig
att draga en slutsats, som om embetet kommit mera i
beroende af hofvet, konungen, än af riket. Men sådant
var icke förhållandet, och skilnaden mellan konungens
enskilda tjenare och rikets embetsmän var ännu under
unionstiden icke stor.

Under riksföreståndarne funnos hvarken drots,
hofmästare eller marsk.

Kansleren var den högste embetsmannen näst drotsen
eller hofmästaren och marsken, men dock i anseende
dessa vida underordnad. Huru detta embete uppkom,
känna vi. I den förnyade unionsakten af år 1436
talas om en öfverste kansler med rikets insegel och
en gårdskansler. Mycket berodde det dock i detta,
liksom i allmänhet i alla embeten under medeltiden,
på den person, som beklädde dem, om han var mer
eller mindre ansedd. Mången kansler satt i rådet och
blef biskop. Så de båda siste riksföreståndarnes,
Petrus Jacobi Sunnanväder hos Svante Nilsson och
Mats Gregersson (Lillie) hos Sten Sture d. y. Konung
Carls kansler Nicolaus Ryting var icke prestman,
något som för medeltiden hör till det ovanliga,
och var gift med en syster till den rike och mäktige
uplandslagmannen Bengt Jönssons (Oxenstierna) hustru.

Kammarmästaren var ock en man af högt anseende. Han
hade att förvalta konungens eller rikets inkomster
och utgifter. Att embetet var af vigt, synes deraf
att konung Christian år 1476 måste lofva att »efter
Sveriges råds råd och samtycke skicka en god man
in i riksens råd till kammarmästare, den som all
konungslig skatt och ingäld skall uppbära och deraf
göra konungen och rådet räkenskap».

Utom dessa förekomma äfven andra embetsmän, såsom
köksmästare, skänk och fodermarsk. Bland konungens
omgifning hafva vi äfven sett omtalade kaplaner,
läkare, stallmästare
och småsvenner, hvilka senare
voro ur rikets förnämsta ätter.

I den brytningstid, som utgör vår medeltids sista
skede, då det gälde att afgöra, om en svensk
nationalitet skulle finnas eller icke, forekomma
embetsmän af en ny art, de s. k. riksföreståndarne. Om
deras uppkomst, vidden af deras makt och deras
betydelse anse vi oss dock icke här behöfva vara
vidlyftiga, då de genom sin verksamhet, genom
kraften och storheten i sitt uppträdande intaga en så
framstående plats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0755.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free