Print (PDF) - On this page / på denna sida - 1. Upplösningen af Unionen. Gustaf Erikssons barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Erikssons barndom.
7
ligt en sägen på stället* skall den hafva tillhört
Gustafs barnkammare. Hans vagga skall hafva funnits
der ännu år 1774.
Öfver allt skall hafva varit blyinfattade fönster
med helt små rutor. Några smala, skiljemurar
med qvarstående dörrkarmar funnos ännu i nedra
våningen, äfvensom lemning efter en trappa och tak af
plankor. Utom denna trappa berättades flera sådana
hafva funnits, ehuru man till följd af det myckna
nedrasade teglet och gruset icke kunde upptäcka några
spår af dem. Husets indelning skall hafva varit sådan,
att man först kommit in i en helt liten förstuga,
hvarifrån strax utmed dörren en trappa ledt upp till
öfra våningen. Barnkammaren låg här i nordvestra
hörnet, såsom nämndt är. Den har blott haft detta ena
fönster, som vette åt norra sidan. Alla rummen hafva
varit små,* med undantag af en större sal i Sydvestra
hörnet. Under denna sal har köket varit beläget och
sträckt sig öfver hela husets bredd med fönster åt
ömse sidor; det var således stort och rymligt samt
försedt med flera fyrugnar. På insidan af vestra muren
funnos två nischer, hvilka voro något mer än en half
aln breda, och på den yttre sidan af samma mur en hög
nisch, som gick ända ned till marken. Taket syntes
hafva varit af svart glaseradt tegel, hvaraf funnos
en mängd sönderslagna stycken *).
Den unge Gustaf Eriksson uppväxte hos sina föräldrar,
och vi känna intet om honom, förr än vi möta honom
i sällskap med gamle herr Sten hos konung Johan på
Stockholms slott vid dennes kröning 1499. Gustaf var
då en välväxt gosse med stora, strålande ögon och
något i sitt väsende, som utmärkte honom framför hans
jemnåriga och tillvann honom allas välvilja. Sannolikt
var han i sin gamle frändes följe såsom småsven,
eftersom seden var på den tiden, att Sönerne
bortskickades till någon förnäm och ansedd man att
uppfostras. En mängd andra gossar kommo också till
hofvet den gången, och vid något tillfälle, då de
voro öfverlemnade åt sig sjelfva, anstälde de lekar,
hvarvid Gustaf valdes till höfding, ty han var de
andra så öfverlägsen, att han alltid vid dessa lekar
plägade af dem på detta sätt utmärkas.
Gustaf stälde nu bland gossarne - säger krönikan -
»regementet, satte hvar sitt embete före, eftersom
de voro skicklige och förståndige, och hvad han
således befalte, voro de andre villige strax att
efterkomma». Leken anstäldes i konungasalen på
slottet, och konung Hans sjelf blef vittne till
densamma och fann sådant behag i Gustaf, att han
gick fram och klappade honom på hufvudet, sägande:
»Än blifver du en märkelig man i dina dagar, hvar du
får lefva!» Han sporde tillika efter gossens härkomst
och slägt och förklarade derefter,
*) Beskrifningen om hvad som fans qvar af denna för
Sverige minnesvärda byggnad är hemtad ur ett bref
till assessor Gjörvell, hvilken öfverlemnade det
jemte tvänne tegelstenar från ruinen till Vitterh.-,
Historie- och Antiqvitets-akade-mien. Tvifvels utan
äro dessa stenar numera det enda, som finnes qvar
af den byggnad, der den store mannens vagga stod.
^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
