Print (PDF) - On this page / på denna sida - 1. Upplösningen af Unionen. Gustaf Erikssons barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 ’Gustaf
Wasa.
att han ville taga honom med sig till Danmark för
att låta honom uppfostras vid sitt hof.
Helt naturligt ville konungen af den lofvande
gossen göra en danskvän, som sedan kunde blifva
honom och äfven hans son till ett stöd inom det
svenska riket, en tanke som var helt naturlig hos
konungen, då gossens hela fäderneslägt jemte de
befryndade Oxenstiernorna burit danska färger, med
undantag blott af gossens jemförelsevis obetydliga
fader och farfader. Men dessa konungens afsigter
genomskådades af gamle herr Stens skarpa blick. Denne
afböjde det lysande anbudet, stack gossen undan och
skickade honom till föräldrarne, hvilka då vistades
på Åland. Vi påminna oss, att herr Erik Johansson då
hade Kastelholms slott i förläning.
Åren gingo. Sten Sture dog och Svante Nilsson blef
Sveriges riksföreståndare. Då återfinna vi Gustaf
Eriksson vid skolan i Upsala. Tio år äro förflutna,
han är 20 år gammal och är skickad af sina föräldrar
till skolan för att inhemta bokvett. En dansk vid namn
Ivar var då skolmästare, och då det en gång berättades
för honom, att Gustaf sagt: »Se hvad jag vill göra;
jag vill draga upp i Dalarne och få Dalboarne ut
och slå Juten på näsone», gaf mäster Ivar honörn
stut. Gustaf drog då ut sin dart, som han bar vid
lifvet, högg igenom boken, som då lästes - det var en
historia om Alexander den store af Curtius - och sade:
»Hej, jag tör gifva dig och din skola tusan.....!»
Dermed gick han ut och kom der aldrig mer. Mäster Ivar
skall då hafva sagt: »Nobilium nati nolunt aliquid
pati» eller på svenska: »Adels-sönerne vilja intet
tåla!» Sedermera gingo länge bland folket sägner om
Gustaf Eriksson från den tid han. vistades i Upsala
skola, huru han i sin röda rock af engelskt kläde
och med sin silfverdart vid sidan tillsammans med
sina kamrater vandrat ut till Qvarnbo eller gästat
de närliggande prestgårdarna i Wänge och Björklinge
samt varit med på vargskall, jagat och varit lustig.
Fem år derefter finna vi Gustaf Eriksson, nu en ung
herre om 26 år, vid Sten Sture den yngres hof. Denne
var, som vi veta, gift med en halfsyster till Gustafs
moder. Af krönikan skildras Gustaf vid denna tid på
följande sätt: »i marken - d. v. s. på slagfältet,
i striden - var han frimodig, driftig och mannelig
nog, men bland godt sällskap och lag, der var han
med höfliga skämt lustig, i snack och tal alla andra
Öfverlägsen, så att han kunde göra dem alla lustiga
och glada med sig, och der han skulle handla ocji
tala om något, som högvigtigt var, så visste han med
besked och sådana skäl föra det fram, att det hade
anseende med sig och man hörde honom gerna.»
Oaktadt sitt glada och lustiga lynne älskade den unge
mannen att sluta sig till gamla och förfarna män och
höra deras tal. Han hade bland dessa ofta tillfälle
att höra den gamle Heming Gad, och otvifvelaktigt
utöfvade denne med sin rika erfarenhet och
mennisko-kännedom ett stort inflytande på Gustaf. Det
berättas, att doktor tjjeming sammanskrifvit en
historia, som utgjorde en kär läsning vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
