Print (PDF) - On this page / på denna sida - I Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ Dalarne.
17
Rankhyttan egdes då af en rik bergsman vid namn Anders
Persson, hvilken Gustaf kände sedan Upsalatiden. På
dennes gård gick han in och begärde arbete, hvilket
han också erhöll, så att han fick börja tröska med de
andra drängarne på logen. Härvid bar han sig väl ej
så åt, som en sannskyldig dräng höfdes, och de öfriga
drängarne kunde ej undgå att märka, huru ovan han
var vid slikt arbete. Dock sade de ingenting. Men
en af pigorna på gården fick vid något tillfälle
se en sidenkrage framsticka under bondjackan, och
detta tyckte hon ej väl kunde stå tillsammans med
vilkoren hos en dräng, utan fattade misstankar och
gaf bergsmannen del deraf. Denne kallade till sig
den främmande drängen och betraktade honom länge
och noga samt igenkände slutligen dragen af den
glade och raske Upsalakamra-ten. Bestört sporde
han då, hvad på färde var, eftersom de möttes på
sådant vis, och Gustaf redogjorde för allt, fast
tårarne kommo honom i ögonen, då han omtalade sin
faders och svågers död i det gräsliga blodbadet
i Stockholm. Slutligen bad han Anders Persson
gifva sig tröst och goda råd i sin svåra nöd och
uppmanade honom till verksamhet. Bergsmannen var
likväl ej dertill benägen. Väl hörde han med harm
och sorg berättelsen om hvad som timat i Stockholm,
men han vågade icke göra gemensam sak med sin gäst i
ett så vidt-utseende och farligt företag. Han rådde
honom tvärt om att lemna Rankhyttan och ofta byta om
vistelseort, sedan han nu dragit uppmärksamheten på
sig och uppväckt misstankar, hvilka lätt kunde leda
konungens spejare till gården.
Till följd häraf lemnade Gustaf snart
Rarikhyttan. Logen, der han tröskade, står ännu qvar,
med sina groft tillyxade timmerstockar påminnande om
forna dagars enkelhet och kraft. Sjelfva trösklogen
befinner sig i ladans södra ända, och der utvisas
ännu stället, der Gustaf stått, under det han lät
slagan gå. Den gamla byggnaden underhålles af kronan
med vissa dagsverken om året.
Det var sent en eftermiddag, när Gustaf lemnade
Rankhyttan. Han tog vägen söderut och vandrade utefter
Runn, tills han kom till den så kallade Lillelfven,
genom hvilken Runn står i samband med Dalelfven. Här
beslöt Gustaf att gå öfver på isen, men denna brast
under honom, och han föll ned i vattnet. Stark och vig
som han var, lyckades han dock kasta sig upp på fast
is, hvarpå han vände om till färjekarlens stuga, der
han torkade sina kläder och förblef öfver natten. Om
morgonen vandrade han fram till Ornäs.
Denna gård, som ännu eger qvar sin gamla herrebyggnad
från medeltiden, ligger på en vacker, i Runn
utskjutande udde. Denna tid egdes gården af Arendt
Persson (Örnflykt), som genom giftermål var befryndad
med bröderna Svinhufvud, biskop Otto i Westerås och
bergsfogden Christofer Olofsson. En syster till dessa
vid namn Karin var gift med Stig Hansson (Djekn) och
hade med honom tvänne döttrar, Barbro och Anna. Barbro
Stigsdotter var gift med den nämnde Arendt
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv, Hist, ///.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
