Print (PDF) - On this page / på denna sida - I Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2O
Gustaf Wasa.
pinnar!» Sägnen förmäler intet vidare om hans vistande
på Åkersgården, utan kom han derifrån lyckligt fram
till Svärdsjö kyrka.
Som han emellertid icke var riktigt viss om herr Jons
sinnelag och ville utforska detta, innan han upptäckte
sig för honom, gick han till drängarne i ladan och
hjelpte dem att tröska. När han af deras tal tyckte
sig kunna förstå, att herr Jon var att lita på, gick
han upp till denne. Äfven han hade varit i Upsala
samtidigt med Gustaf och kände honom samt visade
honom nu all välvilja och, hvad bättre var, ett
uppriktigt och trofast sinne. I tre eller -. enligt
en annan uppgift - åtta dagar var Gustaf hos honom,
men äfven här väckte han snart misstankar. En gång när
han tvättade sig, stod herr Jon och höll handklädet åt
honom, en uppmärksamhet som man brukade visa den gäst,
hvilken man ville ära. Herr Jons hushållerska, som i
detsamma kom in i rummet, såg derför med förvåning
sin herre hälla handklädet åt drängen och sporde,
»hvarför han så gjorde». - »Det kommer intet eder
vid!» svarade herr Jon, men insåg genast, att Gustaf
ej längre kunde vara säker för upptäckt hos honom. Han
skaffade honom derföre i tysthet till Isaia, som låg
på andra sidan sjön vid en liten ström, hvilken från
Agsjön flyter vester ut till Svärdsjön.
Här bodde Sven Elfsson, som var »kronans djurkarl»
eller kronoskytt, en redlig och pålitlig man, till
hvilken Gustaf kunde förtro sig. Herr Jons farhåga
besannade sig snart, ty knappt hade Gustaf lemnat
prostgården, förr än utskickade af Brun Bengtsson
kommo dit och sporde efter honom. När de ej funno
honom der, kommo de snart till Isaia, som ligger blott
en half mil från kyrkan. Sven Elfssons hustru höll pä
att grädda bröd i ugnen och Gustaf stod der bredvid
och värmde sig, när fogdknektarne trädde in. Hustrun
gaf dem icke tid till spörsmål, utan slog till Gustaf
med ugnsspaden öfver ryggen och sade: »Hvad står du
och gapar efter på främmande, liksom du aldrig sett
folk förr; packa dig ut på logen och tröska!» - Faran
var stor, ty den minsta oförsigtighet kunde hafva
röjt Gustaf. Men han stälde sig dum och lunkade ut,
ur rummet bort till ladan, såsom hustrun sagt, der
han började tröska med de andra drängarne. Fogdens
tjenare kunde aldrig tro, att bondhustrun så dristat
behandla den förnäme herre,, som de efterspanade,
och läto derför bytet den gången gå sig ur händerna.
Det var dock af det skedda klart, att Gustaf ej längre
var säker i Isaia, och Sven Elfsson beslöt derför att
föra honom längre upp i landet till kronoskyttarne
Per och Mats Olssöner i Marnas. Denna by ligger
en och trefjerdedels mil från Isaia vid nordvestra
gränsen af Svärdsjö socken. Men färden dit var ytterst
farlig, emedan trakten vimlade af Brun Bengtssons
utskickade och hvarje bro, hvarje grind var besatt
med danskt folk. Sven Elfsson bäddade då in Gustaf
i en halmskrinda och for så ut från Isaia. Han
hade icke hunnit långt från gärden, förr än några
knektar kommo och omringade honom och halm-skrindan,
der Gustaf låg. De misstänkte att flyktingen befann
sig i lasset och geiiomstungo lasset med sina spjut,
och först när de sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
