Print (PDF) - On this page / på denna sida - Befrielsekriget begynner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Gustaf Wasa.
jemte några andra af konungens anhängare till fånga
och tog dessutom ett rikt byte genom plundring af »de
danska köpmän, som på gatan hade deras handel». Detta
byte bestod af kläden, silke och sidentyg samt guld
och silfver, äfvensom annat kramgods. Klädet gaf han
åt svennerna i sin lifvakt samt åt fotgängarnes en
skara af några hundrade män, hvilka särskildt buro
detta namn; af Silket gjordes fanor. Sidentyget behöll
han för sig sjelf, men allt det andra kramgodset,
humla, sill och salt, lät han bönderna dela
sinsemellan. De ädla metallerna äfvensom penningarna
använde han att aflöna sitt folk. Derjemte lät Gustaf
till sig erläggas de utskylder till kronan, hvilka
utgingo af Kopparberget och den kringliggande trakten,
samt drog sig derefter tillbaka uppåt Siljan igen.
Det var naturligt att denna framgång skulle stärka
och lifva modet hos hans folk, och det dröjde ej
många dagar, förrän hans styrka hade fördubblats. Då
drog han åter ned till Kopparberget. Det var en
söndag, som han kom intågande i Falun, och allt
folket befann sig i kyrkan. Gustafs afsigt var dock
ej att nu utöfva någon våldsamhet, utan han ville
liksom förut i Rättvik och Mora här på kyrkovallen
tala till bergsmännen och vinna dem för det verk,
som han påbegynt. Det gjorde han ock, när folket
kom ur kyrkan, och bergsmännen tyckte att hans tal
var godt. De gåfvo med uppräckta händer sitt bifall
tillkänna samt svuro honom trohet och lydnad. Dermed
hade Gustaf vunnit en stor framgång, ty nu kunde han
anse hela Dalarne, både Siljansdalarna och bergslagen,
hafva gjort gemensam sak med sig. Af de bergsmän, som
för denna tid blefvo Gustafs fasta stöd, må i första
rummet nämnas Peder Svensson till Vibberboda. En annan
var Olof Persson på Gam-melberget, hvilken sedan af
Gustaf erhöll fribref, att ingen skulle tillfoga honom
eller hans egendom den ringaste skada vid Gustafs
högsta onåd, och efter hans död erhöllo hans enka
Gertrud och son Jöns Olsson vid en räfst som hölls
på Upsala rådhus i Gustafs närvaro ett lagmansutslag,
enligt hvilket ingen vid 40 marks vite skulle drista
sig att göra dem något förfång.
Bergsmännen uppsatte äfven enligt gammal sed,
när sådant påfordrades, bref till Helsingarne,
att de skulle förena sig med dem och Dalkarlarne
till rikets befrielse. Äfven Gustaf sjelf skref ett
uppmanings-bref till dem. Men det bar icke bättre
till, än att samtidigt med dessa bref kommo äfven bref
från Gustaf Trolle i Stockholm, hvilken uppmanade
Helsingarne till trohet mot konungen. Deraf hände,
att när i den ena socknen budkaflen gick, att bönderne
skulle komma tillsammans och höra Gustaf Erikssons
och bergsmännens bref sig föreläsas, gick budkaflen
i angränsande socken för att stämma bönderna till
åhörande af erkebiskopens. Helsingarne visste till
följd deraf ej rätt, hvad de skulle tro. Af gammalt
hade de kämpat vid Dalkarlarnes sida och hade
gemensamma minnen med dem allt ifrån Engelbrekts
dagar. Men den mannen, som nu stod i spetsen för
rikets och allmogens sak, kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
