Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf vinner Vesterås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att hans här växte betydligt. Han ryckte obehindradt ned ända till Romfartuna kyrka, som ligger halfannan mil norr om Vesterås öster ut från de för oss välbekanta socknarne Skultuna och Harraker. Romfartuna kyrka har blifvit uppbyggd af medel, hvilka insamlats af en from pilgrim genom allmosor. Han hette Lars och har i folksägnen till följd af sin pilgrimsfärd till Rom fått tillnamnet Romfararen, ett namn som äfven öfvergått på kyrkan, der ännu Romfars målade bild visas.
Här mönstrade Gustaf sitt folk, som nu utgjorde ända till 15,000 man. Han delade det i tvänne afdelningar, af hvilka Lars Olofsson var höfvidsman för den ena och den ofvannämnde Lars Eriksson för den andra. Mönstringen skedde den 23 April, men Gustaf dröjde ännu några dagar i Romfartuna, så att han först den 28 April bröt upp derifrån.
Medan Gustaf med Dalhären stod i Romfartuna, tilldrog sig en händelse, som visade å ena sidan, att stridsdugligheten var sig fortfarande lik hos de svenska bönderna, men å andra sidan äfven, att stor försigtighet fordrades, om de ej skulle få anledning att ofta påminna sig långfredagsslaget vid Upsala efter Sten Stures död. Peder Uggla, som Olof Bonde satt till höfding öfver folket från vestra Vestmanland, var en ung man, oförfärad och stridshurtig, men till följd af sin ungdom föga förfaren. Denne skulle nu verkställa det tåg emot Vesterås, som ingick i Gustafs redan förut uppgjorda plan att från tvänne sidor angripa denna stad.
Konung Christian hade emellertid i denna del af landet en nitisk och pålitlig man i befallningsmannen på Örebro slott, Anders Persson till Strö. Han var till börden dansk och hade inkommit i riket med konung Hans i gamle herr Stens tid. Denne drog omkring i Vestmanland och sökte på allt sätt förmå folket att blifva konungen troget och icke lyssna till ryktena norrifrån. Den käcke Peder Uggla kunde icke lida detta, utan satte efter herr Anders med hela sin hop, så att han måste draga sig tillbaka, och dref Peder Uggla honom framför sig och bemäktigade sig Köpings stad. Här gjorde han sig nu en glad dag med sitt folk, menande det vara väl förtjent efter stridens tunga. Han var dock derunder i sin segerglädje alltför sorglös och försummade de vanligaste försigtighetsmått, såsom att utställa vakter omkring staden. Häraf begagnade sig Anders Persson. Medan Peder och bönderne som bäst fröjdade sig och drucko om, red herr Anders till Vesterås och fick af Didrik Slagheck 3,000 man, med hvilka han skyndade det fortaste han kunde till Köping. Hit ankom han strax efter midnatt.
Då lågo bönderne i tung sömn, Peder Uggla sjelf och en del af dem lågo i staden, de öfriga på åsen derutanför, der de gjort upp 300 eldar. Herr Anders anföll genast, och hela bondehären blef utan svårighet öfvermannad och upplöst, sedan en mängd blifvit nedgjord, och deribland äfven herr Peder sjelf, der han »sof i lakansäng». Efter denna framgång tågade herr Anders tillbaka till Vesterås, och så hade Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
