Print (PDF) - On this page / på denna sida - Gustaf vinner Vesterås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 *
Gustaf Wasa.
så att hans här växte betydligt. Han ryckte
obehindradt ned ända till Romfartuna kyrka, som
ligger halfannan mil norr om Vesterås öster ut
från de för oss välbekanta socknarne Skultuna och
Harraker. Romfartuna kyrka har blifvit uppbyggd af
medel, hvilka insamlats af en from pilgrim genom
allmosor. Han hette Lars och har i folksägnen till
följd af sin pilgrimsfärd till Rom fått tillnamnet
Romfararen, ett namn som äfven öfvergått på kyrkan,
der ännu Romfars målade bild visas.
Här mönstrade Gustaf sitt folk, som nu utgjorde
ända till 15,000 man. Han delade det i tvänne
afdelningar, af hvilka Lars Olofsson var höfvidsman
för den ena och den ofvannämnde Lars Eriksson för den
andra. Mönstringen skedde den 23 April, men Gustaf
dröjde ännu några dagar i Romfartuna, så att han
först den 28 April bröt upp derifrån.
Medan Gustaf med Dalhären stod i Romfartuna,
tilldrog sig en händelse, som visade å ena sidan,
att stridsdugligheten var sig fortfarande lik hos
de svenska bönderna, men å andra sidan äfven, att
stor försigtighet fordrades, om de ej skulle få
anledning att ofta påminna sig långfredagsslaget
vid Upsala efter Sten Stures död. Peder Uggla,
som Olof Bonde satt till höfding öfver folket från
vestra Vestmanland, var en ung man, oförfärad och
stridshurtig, men till följd af sin ungdom föga
förfaren. Denne skulle nu verkställa det tåg emot
Vesterås, som ingick i Gustafs redan förut uppgjorda
plan % att från tvänne sidor angripa denna stad.
Konung Christian hade emellertid i denna del af landet
en nitisk och pålitlig man i befallningsmannen på
Örebro slott, Anders Persson till Strö. Han var till
börden dansk och hade inkommit i riket med konung
Hans i gamle herr Stens tid. Denne drog omkring i
Vestmanland och sökte på allt sätt förmå folket
att blifva konungen troget och icke lyssna till
ryktena norrifrån. Den käcke Peder Uggla kunde icke
lida detta, utan satte efter herr Anders med hela
sin hop, så att han måste draga sig tillbaka, och
dref Peder Uggla honom framför sig och bemäktigade
sig Köpings stad. Här gjorde han sig nu en glad
dag med sitt folk, menande det vara väl förtjent
efter stridens tunga. Han var dock derunder i
sin segerglädje alltför sorglös och försummade de
vanligaste försigtighetsmått, såsom att utställa
vakter omkring staden. Häraf begagnade sig Anders
Persson. Medan Peder och bönderne som bäst fröjdade
sig och drucko om, red herr Anders till Vesterås
och fick af Didrik Slagheck 3,000 man, med hvilka
han skyndade det fortaste han kunde till Köping. Hit
ankom han strax efter midnatt.
Då lågo bönderne i tung sömn, Peder Uggla sjelf
och en del af dem lågo i staden, de öfriga på åsen
derutanför, der de gjort upp 300 eldar. Herr Anders
anföll genast, och hela bondehären blef utan svårighet
Öfvermannad och upplöst, sedan en mängd blifvit
nedgjord, och deribland äfven herr Peder sjelf, derhän
»sof i lakansäng». Efter, denna framgång tågade herr
Anders tillbaka till Vesterås, och så hade Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
