Print (PDF) - On this page / på denna sida - Gustaf vinner Vesterås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf vinner Vesterås.
37
förlorat den medverkan, som han af denna här
gjort räkning pä vid sitt antågande mot Vesterås.
Detta tilldrog sig den 26 April.
När Gustaf två dagar derefter eller söndagen den 28
April lemnade Romfartuna, hade han ännu icke någon
kännedom om denna motgång, utan tågade glad i hågen
söderut och ankom till åsen vid Badelunda, en half mil
öster om Vesterås. Följande dagen eller på måndagen
den 29 April lät han hären tåga öfver Badelundsåsen,
främst Lars Olofsson med sin afdelning, som bildade
förtruppen. Det var -hans afsigt att tåga fram till
det utanför Vesterås belägna S:t Olofs kapell och
der lägra sig.
Didrik Slagheck innehade nu Vesterås slott. Henrik
von Mehlen hade nemligen något förut begifvit sig
till Stockholm och hade dervid satt en vid namn
Hans Fynbo med sex andra till slottslofven. Didrik,
begärde, när han fick säkra underrättelser om Gustafs
antågande, att slottet skulle stå öppet för honom,
och då Hans Fynbo nekade, tågade Didrik med sitt folk
mot slottet, aktande storma det. Hans Fynbo fann sig
då nödgad att öppna porten, men blef dervid gripen
och jemte de öfriga sex slottslofvarne halshuggen
vid klosterporten. Didrik Slagheck lät sedan * ordna
allt till den förestående striden med bondehären
och lät framför allt nedhugga alla gärdesgårdar
omkring staden, att de ej skulle vara till hinder för
rytteriets rörelser. Hans folk var modigt och längtade
efter striden, så att han gjorde sig om densamma de
bästa förhoppningar. Det finnes antecknadt om detta
krigsfolk detsamma, som vi vid föregående tillfällen
sett anföras om fiendtligt öfvermod, att det var
ett gängse tal bland dem, »att om Dalkarlar i tre
dagar regnade ned från himmelen, skulle man ändå
nedgöra dem alla». Helt visst hade framgången vid
Köping bidragit att höja modet hos dem och förtaga
intrycket af nederlaget på Sonnbohed. När de nu från
slottstornet fingo se bondehären sakteliga komma
framtågande, blef det en ifver bland dem att rycka ut
till strid. Rytteriet fick genast befallning att sitta
upp och stormade ut ur staden med sådan hetta - heter
det - som om det varit glupande ulfvar. Omedelbart
derefter uttågade fotfolket.
Det var icke Gustafs afsigt att denna dag begynna
några fiendt-ligheter, och han var långt ifrån att
tro på något anfall af Danskarne. Han befann sig midt
på Badelundsäsen, då han fick höra att slaget var
börjadt, och han satte genast sporrarna i sin häst
och ilade blixtsnabbt fram till de stridande. Så fort
han kom fram ur skogen och kunde få en öfverblick
öfver striden, ljusnade dock hans blick, ty hans
fältöfverstar hade skött sig som ärlige och tappre
män.
Det var Lars Olofsson, som fått emottaga första
anfallet af det anstormande danska rytteriet. Men så
fort han fick se fienden, befalte han sitt folk att
nedfälla sina långa spjut, och så reste sig plötsligt
mot de anfallande en skog af spjutspetsar. Samtidigt
rasslade en skur af pilar mot fienden, och dessa pilar
voro af, det nya slaget med sneda slindor och hvassa
hullingar samt så skarpa, att de genomträngde sjelfva
harnesket. Redan pilarne gjorde en kraftigare verkan,
än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
