Print (PDF) - On this page / på denna sida - Gustaf vinner Vesterås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 *
Gustaf Wasa.
plägade, men de långa spjuten fullbordade
fiendens undergång. Att genomtränga denna fasta,
men dock rörliga mur af hvassa spjutspetsar
var en omöjlighet. Den trotsade det häftigaste
anlopp. Fyrahundra ryttare med deras hästar föllo. Då
kastade hela rytteriet om och störtade i vild flykt
in på sitt eget fotfolk, så att äfven detta bragtes i
oordning och flydde hals’ öfver hufvud in åt staden,
hvarunder en mängd nedtrampades under hästfötterna.
Den hetaste striden var öfverstånden och segern
gifven, när Gustaf kom framsprängande. Dock kunde den
ännu hafva vändt sig, om någon oförsigtighet blifvit
begången, och fastän fienden var stadd på flykt, föll
dock der och hvar en man i bondehären, träffad af
skott ur fiendens eldvapen, ett vapen hvarigenom han
var Gustaf och bondehären vida öfverlägsen. Äfven
omkring Gustaf föllo män af hans följe, när han
slutligen stannat för att öfverskåda det hela.
Under tiden drefvos dock Danskarne undan, deras
motstånd bröts allt mera, och Gustaf såg Lars Olofsson
med kraft förfölja den flyende fienden. Förföljandet
fortsattes ända in i staden längs efter Smedjegatan
allt intill Lillan. Här blef trängseln så stor, att
många nedträngdes i ån, andra störtade sig dit med
hästar och harnesk. En del kastade ifrån sig vapnen
och rusade till klostret, som låg strax söcler om den
nämnda Lillan. Här begärde de af munkarne aflösning
och tröst till sina själar. Medan detta tilldrog
sig i denna del af staden, hade Lars Eriksson med
sin afdelning trängt fram på en annan väg och längs
Långgatan ryckt fram till torget, der en del af
fiendens bysseskyttar stodo. Dessa angrepos oväntadt
i ryggen och nedgjordes, och alla deras fältstycken
borttogos. Med dessa begaf sig Lars Eriksson i
segertåg tillbaka till Gustaf, som-då befann Sigvid
»S:t Ursilias kapell nordan om staden».
Utom det nämnda S:t Olofs kapell vid Badelundsåsen
befunno sig trenne andra sådana på denna tid strax
utanför Vesterås. Ett låg vester om staden. Det var
S:t Gertruds. Ett låg norrut vid Skultunavägen; det
var S:t Örjans och ett fjerde låg åt nordost vid
bergslagsvägen, hvilket kallades S:t Ursulas. Då
striden hufvudsakligen fördes norr och nordost om
staden, är det föga sannolikt, att Gustaf skulle
aflägsnat sig så långt derifrån som till det vesterut
från staden belägna kapellet, hvarför detta icke,
såsom några uppgifva, kan vara Ursulas kapell. Vi
hafva här följt uppgifterna hos Erik Göransson
Tegel. Knappt hade Gustaf här af Lars Eriksson
mottagit fältstyckena, ett byte som för honom var
.högeligen kärt, förr än man fick se himmelen färgas
röd öfver staden, hvarifrån höga lågor och tjock
rök rullade upp för vinden. Fienden hade satt eld på
staden, som han icke längre kunde behålla.
Många hus brunno ned, innan bönderne hunno blifva
herrar öfver elden, men slutligen släcktes den. Dock
hade Danskarne derunder fått tillfälle att samla
sig omkring klostret vid Lillan och der förskansa
sig under anförande af Knut Bengtsson (Sparre) till
Engsö. Här höll sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
