Print (PDF) - On this page / på denna sida - Gustaf vinner Vesterås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf vinner Vesterås.
39
fienden i stillhet, afbidande något gynsamt tillfälle
att å nyo börja striden, och ett sådant erbjöd sig
äfven snart. Bönderne följde här, såsom vid Köping,
sin gamla vana. Knappt hade de slagit fienden och
släckt elden, förr än de trodde sig säkra och började
se sig om efter segerns frukt, plundring och kroppens
välplägning. De slogo upp köpmansbodarna och delade
varorna sins emellan, och derunder skyndade andra
skaror att undersöka källarhe och mjödbodarne. En del
slog sig nu ned kring öltunnorna, der dessa stodo, men
andra rullade upp mjöd- och vinfaten på gatorna och
till rådstugan, och gjorde der lika godt besked för
sig. Öfver allt hördes ljud af fröjd och gamman, och
gamla kämpavisor uppstämdes med full hals. När glädjen
stod som högst, och ropen och visorna tillkännagåfvo,
att bönderne började blifva väl druckna, ryckte
Danskarne ut ur sitt läger vid klostret och från
slottet och tågade sakteliga upp i staden, menande
sig vinna en lika lätt seger här som i Köping.
Gustaf var dock vaksammare än Peder Uggla och
hade dessutom blifvit varnad af dennes ofärd. Han
höll derför sitt folk i beredskap och vid första
underrättelse om hvad som timade i staden, gaf
han Lars Olofsson befallning att rycka in med
allt det folk, han kunde umbära, för att förekomma
öfverraskning. Lars Olofsson tågade åstad, och han
kom i rattan tid. Ty knappt hade han hunnit till
torget, förr än han fick se hvar fienden kom i full
slagordning. Nu upplågade åter striden, och den
blef både lång och blodig, emedan Danskarne råkade
i raseri, då de sågo segern för andra gången ryckas
sig ur händerna. Till slut måste de dock gifva vika
och draga sig in i sina förskansningar.
Så snart det blef honom möjligt, begaf sig äfven
Gustaf in till staden, och då han här såg böndernes
sorglöshet och dervid besinnade, huru derigenom
fiendens anslag kunnat vinna framgång och den härliga
segern kunnat ryckas honom ur händerna, upplågade
han af harm, och han gick sjelf ned i källarne och i
mjödbodarne och slog banden af faten samt befalte sina
följeslagare att göra detsamma. »Jag ser hellre vin
och mjöd spillas på marken» - sade han - »än svenskt
mannablod!»
Härmed voro dock icke striderna i Vesterås
slut. De fortsattes till pingsten eller omkring
den 20 Maj. Dock bibehöll Gustaf i dessa strider
öfverhanden. Gent emot fiendelägret vid klostret
uppkastade Gustaf en skans, hvarmed han sökte skydda
den norr om Lillan belägna delen af staden. Den
söder härom belägna stadsdelen med klostret och
slott innehades af Danskarne, så att de obehindradt
kunde gå från lägret till slottet och tvärt om. En
dag kom Knut Bengtsson gåendes här från slottet ned
till lägret. Han var ökänd genom en vargskinnskappa,
som han bar öfver skuldrorna, och derför riktades
många skott på honom. Nu träffades han af ett lod
midt i pannan, så att han föll död ned i ån, som han
gick och stod.
När slutligen Danskarne sågo, att de här intet kunde
uträtta mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
