Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gustaf vinner Vesterås
- Gustaf i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf, bröto de upp sitt läger, inlade en tillräcklig besättning på slottet och lyckades inskeppa sig samt drogo sjöledes till Stockholm. Gustaf var herre öfver Vesterås och dermed äfven öfver Vestmanland. Bakom sig hade han Dalarne och Gestrikland, hvilka lydde honom, och med de framgångar han haft borde icke Helsingarnes betänksamhet vidare ingifva honom några farhågor.
Gustaf i Upsala.
Intagandet af Vesterås bildar en vändpunkt i befrielsekriget, så till vida som detta antog en vida större spridning efter denna framgång, än hvad man från danskvännernes sida kunnat föreställa sig, och detta redan innan striden inom staden var fullt afgjord, medan ännu Danskarne der hade sitt befästade läger vid dominikanerklostret och Gustaf blott var herre öfver staden norr om Lillån.
Lyckan, som var med befrielsehären, förde snart ryktet vida omkring och drog nya anhängare till den fosterländska saken. En af de förnämsta, som här i Vesterås kom till Gustaf, var Arvid Gustafsson Vestgöte; en annan var Lars Petersson (Hård), båda käcke och stridskunnige män. Äfven en mängd allmoge tillströmmade, och rundt omkring i landet vaknade det gamla modet hos bönderna, och tanken på, huru de fordom redt fienden ut af landet, lifvade dem att göra gemensam sak med Dalkarlarne. Sådant var af stor vigt för krigets fortgång, och Gustaf begagnade sig deraf med mycken klokhet. Det var att förutse, att fienden skulle uppbjuda alla sina krafter, ju mera han fann att befriarne vunno i styrka och att verklig fara för konungens välde var för handen. Att förekomma en sådan större sammandragning af konungens folk var det nödvändigt att angripa fienden på särskilda punkter och detta gjorde Gustaf.
Gustaf delade sin styrka och utsände särskilda afdelningar åt olika håll att belägra de förnämsta slotten. Till de närmast belägna, Nyköping och Örebro, sändes den nyssnämnde Lars Petersson till det förra och Olof Bonde till det senare. Arvid Vestgöte sändes med en annan skara nedåt Östergötland att belägra Stegeborg, och under tiden samlade sig en väldig skara Södermanlandsallmoge och drog mot Hörningsholm, som togs med stormande hand, medan en annan Södermanlandsallmoge tillsammans med Vestmanländingar förlades i Vesterås med läger vid S:t Gertruds kapell. Denna belägringshär anfördes af Lambrekt Matsson. På samma gång var Gustaf nog stark att sända tvänne särskilda afdelningar österut inåt Upland och sålunda nalkas Stockholm.
I spetsen för dessa senare afdelningar satte han en frälseman Jöns Olofsson och Lars Eriksson. Den förre fick befallning att gå till Simtuna och Thorstuna härad, den senare tågade sydligare utefter Upsalavägen. De mötte snart fiendtligt motstånd. Erkebiskopen hade utsändt höfvidsmannen Bengt Bjugg från Upsala, och denne träffade först Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0044.html
