Print (PDF) - On this page / på denna sida - Gustaf vinner Vesterås - Gustaf i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Gustaf Wasa.
Gustaf, bröto de upp sitt läger, inlade en tillräcklig
besättning på slottet och lyckades inskeppa sig samt
drogo sjöledes till Stockholm. Gustaf var herre öfver
Vesterås och dermed äfven öfver Vestmanland. Bakom sig
hade han Dalarne och. Gestrikland, hvilka lydde honom,
och med de framgångar han haft borde icke Helsingarnes
betänksamhet vidare ingifva honom några farhågor.
Gustaf i Upsala.
Intagandet af Vesterås bildar en vändpunkt i
befrielsekriget, så till vida som detta antog en
vida större spridning efter denna framgång, än hvad
man från danskvännernes sida kunnat föreställa sig,
och detta redan innan striden inom staden var fullt
afgjord, medan ännu Danskarne der hade sitt befästade
läger vid dominikanerklostret och Gustaf blott var
herre öfver staden norr om Lillan.
Lyckan, som var med befrielsehären, förde snart
ryktet vida omkring och drog nya anhängare till den
fosterländska saken. En af de förnämsta, som här
i Vesterås kom till Gustaf, var Arvid Gustafsson
Vestgöte; en annan var Lars Petersson (Hård), båda
käcke och strids-kunnige män. Äfven en mängd allmoge
tillströmmade, och rundt omkring i landet vaknade
det gamla modet hos bönderna, och tanken på, huru de
fordom redt fienden ut af landet, lifvade dem att göra
gemensam sak med Dalkarlarne. Sådant var af stor vigt
för krigets fortgång, och Gustaf begagnade sig deraf
med mycken klokhet. Det var att förutse, att fienden
skulle uppbjuda alla sina krafter, ju mera han fann
att befriarne vunno i styrka och att verklig fara
för konungens välde var för handen. Att förekomma en
sådan större sammandragning af konungens folk var det
nödvändigt att angripa fienden j^å särskilda punkter
och detta gjorde Gustaf.
Gustaf delade sin styrka och utsände särskilda
afdelningar åt olika håll att belägra de förnämsta
slotten. Till de närmast belägna, Nyköping och Örebro,
sändes den nyssnämnde Lars Petersson till det förra
och Olof Bonde till det senare. Arvid Vestgöte
sändes med en annan skara nedåt Östergötland att
belägra Stegeborg, och under tiden samlade sig
en väldig skara Södermanlandsallmoge och drog
mot Hörningsholm, som togs med stormande hand,
medan en annan Södermanlandsallmoge tillsammans med
Vestnianländingar förlades i Vesterås med läger vid
S:t. Gertruds kapell. Denna belägringshär anfördes af
Lambrekt Matsson. På samma gång var Gustaf nog stark
att sända tvänne särskilda afdelningar österut inåt
Upland och sålunda nalkas Stockholm.
I spetsen för dessa senare afdelningar satte han
en frälseman Jöns Olofsson och Lars Eriksson. Den
förre fick befallning att gå till Simtuna och
Thorstuna härad, den senare tågade sydligare
utefter Upsala–vägen. De mötte snart fiendtligt
motstånd. Erkebiskopen hade utsändt höfvidsmannen
Bengt Bjugg från Upsala, och denne träffade först Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
