Print (PDF) - On this page / på denna sida - Gustaf i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf i Upsala.
41
Olofsson, som blef slagen och dödad, hvarpå han tågade
söderut mot Lars Eriksson. Denne, som uppehållits
genom sina bemödanden att uppbåda allmogen, hade ej
hunnit längre än till Enköping, men mottog Bengt Bjugg
på ett sådant sätt, att denne måste skyndsammeligen
draga sig tillbaka till Upsala. Budskap om hvad
som timat kom snart till Gustaf, som genast utsände
Lars Olofsson att utföra saken i de norra häradena
i stället för Jöns Olofsson, och denne fältöfverste
följdes af sin vanliga framgång. Han uppbådade liksom
Lars Eriksson alla vapenföre män och sammanträffade
sedan med Lars Eriksson på Rymninge skog i närheten
af Örsunds bro, der de slogo läger för att invänta
den uppbådade allmogen.
Ryktet om detta antågande kom snart till Upsala,
och Bengt Bjugg utsände spejare för att vinna säker
kännedom om den fara som hotade. Men spejarne voro
honom mera till skada^n gagn. Ty Gustafs vaksamme
höfvidsman grepo dem alla, så att ingen af dem kom
tillbaka till Upsala, men höfvidsmannen vunno deremot
alla nödiga underrättelser om den danska styrkan i
Upsala, som de till följd af dessa underrättelser
beslöto att angripa. Det var vid Eriksmessan - deri
18 Maj - så att mycket folk samlade sig till Upsala,
och kanikerne derstädes betogos af en sådan skräck,
^när de fingo visshet om att bondehären nalkades,
att de utsago bland sig fyra för att tillsammans med
tvänne af stadens borgmästare och råd utsedde afgå
till de båda fältöfverstarne och å domkapitlets vägnar
begära, det de måtte inställa alla fiendtligheter
och icke störa den helige konung Eriks fest.
De sex utsedde framkommo till lägret och framförde
sitt ärende, men voro de förskräckte förut, så
blefvo de det ännu mer, när de fingo höra de båda
krigsöfverstarnes svar. »Det tillkommer infödde
svenske män» - sade de - »men icke danskar och
utländingar att bära Sveriges skyddshelgons, den
helige konung Eriks, helgedomar. Vi vilja derför
göra vårt bästa och i rattan tid infinna oss till
högtiden!» Dermed fingo de utsände återvända. I
Upsala uppstod då stor förskräckelse, men Bengt
Bjugg ville visa, huru föga han aktade faran och
lät derför tillreda ett präktigt gästabud under bar
himmel på den öppna platsen mellan stora och lilla
biskopsgården, och han lät till och med ned-rifva
planket omkring trädgården, på det att alla måtte se,
huru orimligt det var att låta skrämma sig af någon
fruktan för bondehären, samt huru högt han sjelf med
sina knektar föraktade denna fiende. Gästabudet varade
med dansande, qvädande, braskande och spelande till
öfver midnatt, innan Bengt Bjugg och hans halfrusiga
knektar begåfvo sig till hvila. Dock var en vakt
utsatt på gärdet utanför S:t Görans kapell och framför
biskopsporten voro skansar uppförda.
Gustafs höfvidsman höllo emellertid ord. De bröto
upp från sitt läger och tågade mot Upsala, dit de
ankommo klockan 2 om natten. Fältvakten på gärdet
nedgjordes genast och skansarna utanför biskopsporten
borttogos. De ryckte fram mot biskopsgården och
uppförde i hast bröstvärn på alla gator, som ledde
till densamma, och när ändt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
