Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olofsson, som blef slagen och dödad, hvarpå han tågade söderut mot Lars Eriksson. Denne, som uppehållits genom sina bemödanden att uppbåda allmogen, hade ej hunnit längre än till Enköping, men mottog Bengt Bjugg på ett sådant sätt, att denne måste skyndsammeligen draga sig tillbaka till Upsala. Budskap om hvad som timat kom snart till Gustaf, som genast utsände Lars Olofsson att utföra saken i de norra häradena i stället för Jöns Olofsson, och denne fältöfverste följdes af sin vanliga framgång. Han uppbådade liksom Lars Eriksson alla vapenföre män och sammanträffade sedan med Lars Eriksson på Rymninge skog i närheten af Örsunds bro, der de slogo läger för att invänta den uppbådade allmogen.
Ryktet om detta antågande kom snart till Upsala, och Bengt Bjugg utsände spejare för att vinna säker kännedom om den fara som hotade. Men spejarne voro honom mera till skada än gagn. Ty Gustafs vaksamme höfvidsmän grepo dem alla, så att ingen af dem kom tillbaka till Upsala, men höfvidsmannen vunno deremot alla nödiga underrättelser om den danska styrkan i Upsala, som de till följd af dessa underrättelser beslöto att angripa. Det var vid Eriksmessan – den 18 Maj – så att mycket folk samlade sig till Upsala, och kanikerne derstädes betogos af en sådan skräck, när de fingo visshet om att bondehären nalkades, att de utsågo bland sig fyra för att tillsammans med tvänne af stadens borgmästare och råd utsedde afgå till de båda fältöfverstarne och å domkapitlets vägnar begära, det de måtte inställa alla fiendtligheter och icke störa den helige konung Eriks fest.
De sex utsedde framkommo till lägret och framförde sitt ärende, men voro de förskräckte förut, så blefvo de det ännu mer, när de fingo höra de båda krigsöfverstarnes svar. »Det tillkommer infödde svenske män» – sade de – »men icke danskar och utländingar att bära Sveriges skyddshelgons, den helige konung Eriks, helgedomar. Vi vilja derför göra vårt bästa och i rättan tid infinna oss till högtiden!» Dermed fingo de utsände återvända. I Upsala uppstod då stor förskräckelse, men Bengt Bjugg ville visa, huru föga han aktade faran och lät derför tillreda ett präktigt gästabud under bar himmel på den öppna platsen mellan stora och lilla biskopsgården, och han lät till och med nedrifva planket omkring trädgården, på det att alla måtte se, huru orimligt det var att låta skrämma sig af någon fruktan för bondehären, samt huru högt han sjelf med sina knektar föraktade denna fiende. Gästabudet varade med dansande, qvädande, braskande och spelande till öfver midnatt, innan Bengt Bjugg och hans halfrusiga knektar begåfvo sig till hvila. Dock var en vakt utsatt på gärdet utanför S:t Görans kapell och framför biskopsporten voro skansar uppförda.
Gustafs höfvidsmän höllo emellertid ord. De bröto upp från sitt läger och tågade mot Upsala, dit de ankommo klockan 2 om natten. Fältvakten på gärdet nedgjordes genast och skansarna utanför biskopsporten borttogos. De ryckte fram mot biskopsgården och uppförde i hast bröstvärn på alla gator, som ledde till densamma, och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
