- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
45

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf i Upsala - Tilldragelserna söder om Mälaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undersökande allt, som såg misstänkt ut, och intet undgick hans skarpa blick. Han kom äfven här ridande framåt vägen och fick dervid se lemningarna efter ett slagtadt nötkreatur ligga på marken. Han förstod genast deraf, att här icke var rådligt att draga fram, utan ilade hastigt tillbaka till erkebiskopen och rådde honom att taga en annan väg. De svenske höfvidsmännen harmades högeligen, när de erforo, att de gått miste om sitt byte, men de bröto genast upp, fast beslutna att tillreda för prelaten ett blodigt vägamot.

De hunno ock snart den undantågande fienden och anföllo honom med häftighet. Danskarne gjorde ett kraftigt och tappert motstånd, men de lyckades dock icke reda ifrån sig det ännu tapprare anfallet, utan måste vända till flykt. Svenskarne förföljde, och främst störtade Lars Olofsson fram med lyftad glafven. Han fick se, hvar erkebiskopen red, och oemotståndligt ilade han efter denne, och hans häst tycktes få fördubblad kraft. Slutligen kom han prelaten så nära, att han kunde nå honom med sin glafven och slungade den efter honom med väldig kraft. Det hade blifvit Gustaf Trolles död, om han icke böjt sig ned utefter hästhalsen. Glafven gick öfver hans hufvud och träffade Peter Hansson till Valstad, som red tätt framför honom.

Med stor förlust kom den stolte erkebiskopen åter till Stockholm, och det säges, att han då knappt haft hvar sjette man med sig af den här, med hvilken han kort förut tågat ut. – Så hade man kommit till midsommaren 1521.

Tilldragelserna söder om Mälaren.


Det dröjde ej länge derefter, förr än Gustaf kom med sina segrande skaror tågande mot Stockholm. Det var en egen syn för erkebiskopen och Danskarne att så kort tid efter konungens förfärliga framfart i Stockholm åter se de från förra tider välbekanta spjutspetsarne framblänka på Brunkebergsåsen, der de femtio år förut vunnit sin härliga seger öfver den danska riddarehären. Det var blott några månader, sedan konung Christian, blodskonungen, stod här på Stockholms slott, mäktig och stolt i sitt sinne öfver att ändtligen en gång hafva i grund kufvat detta Sverige, som hvarken hans fader eller farfader förmått böja – och redan stod en segrande bondehär, en frihetshär lik sina föregångare, framför Stockholms portar!

Till minne af Christians och Danskarnes framfart stodo öfverst på Brunkeberg fyra galgar fullhängde med svenske mäns kroppar. Det var en hemsk syn för Gustaf och hans män och påminte lifligt om de förfärliga blodsgerningarna hösten förut. Gustaf lät genast nedtaga och begrafva liken.

Hvad Gustafs afsigt med detta tåg mot Stockholm var, är svårt att säga. Ty hans styrka var alldeles för ringa att tänka på någon belägring. Emellertid slogos tvänne läger på ömse sidor om Brunkeberg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free