Print (PDF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna söder om Mälaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tilldragelserna söder om Mälaren.
47
Christian bekante Staffan Sasse. Han hade sedan den
tiden strukit omkring Östersjön och stod i begrepp att
begifva sig till Ryssland, då han fick underrättelse
om hvad som förehades i Sverige. Han beslöt då att
återvända dit och kom nu med 60 tyska krigsknektar
till lägret vid Rotebro. Hans ankomst var så mycket
mera välkommen för Gustaf, som de senaste striderna
vid Upsala och framför Stockholm visat nödvändigheten
af att hafva öfvadt krigsfolk, hvilket ständigt vore
ätt förfoga öfver. Redan i Mars hade han tagit en
Lifländare, Clement Renzel, i sin tjenst med något
krigsfolk. Denne skickades nu till Östersjöstäderna
för att skaffa krut och lod.
Då Gustaf insåg, att han tills vidare måste lemna
Stockholm, beslöt han att med desto större kraft vända
sig mot slotten i det öfriga riket. Bland dessa voro
äfven många, som egdes af enskilde män, men hvilka
med den tidens ofullkomliga belägringsverktyg ofta
gåfvo lika mycket att göra som rikets slott. Så satt
Knut Nilsson, en dansk, på Vikshus och uthärdade der
ett helt års belägring; så var ock förhållandet med
Engsö och Tynnelsö. Till alla dessa måste krigsfolk
skickas, och dertill borde äfven Finland rensas från
fiender. Allt detta skedde, men vi kunna väl förstå,
huru mycken oro det skulle vålla Gustaf att sålunda
liksom splittra sin kraft åt många håll, helst som
han sjelf behöfde vara närvarande öfver allt, emedan
hans höfvidsman ofta voro unge och oerfarne. »Den
tiden hade Gustaf» - heter det - »icke mycken ro
eller goda dagar, ty han hade sitt folk i många läger
och beställningar, som för Stegeborg, vid Rotebro,
Vesterås, Tynnelsö, Nyköping, Örebro och annorstädes,
för hvilka han bar stor omsorg, fruktan och fara,
huru dem kunde gå i hand, att de icke genom säkerhet
eller försummelse måtte blifva öfverraskade. Mycket
bekymmer hade han ock, huru folket skulle blifva med
lön och sold tillfredsstälda, >och derför var han
icke många dagar på ett ställe, utan reste dag och
natt lägren emellan.»
Bland Gustafs underordnade höfvidsman intager Arvid
Vestgöte ett framstående rum. Vi lemnade honom, när
han drog från Vesterås. Det var i medlet af Maj, som
han genom Nerike kom intågande i Östergötland. Här
synes stämningen i allmänhet hafva varit mindre
gynsam för befrielseverket, än hvad som var fallet
nordanskogs. De mindes för väl utgången af deras
företag förra året, då de tågade mot biskopsgården
i Linköping. De dristade sig icke förtörna konungen
och biskop Hans Brask - sade de.
Arvid drog emellertid dristigt fram genom landet och
kom till Vadstena. Här sammankallade han borgarena
på rådhuset och sporde, »om de ville gå hans herre,
Gustaf Eriksson, tillhanda». Borgarena sade »nej»,
rnen då lät Arvid sitt krigsfolk komma in i staden,
och sedan förnyade han sitt spörsmål. »Antingen
skolen I nu handgå Gustaf Eriksson» - sade han -
»eller skall det kosta eder lif och gods.» Detta
gjorde verkan. Borgarena svuro Gustaf tro och lydnad
och lemnade folk af staden till förstärkning. En hop
unga karlar, guld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
