Print (PDF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna söder om Mälaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Gustaf Wasa.
smedsgesäller och andra handtverksgesäller, gåfvo
sig vid samma tid till Arvid. Från Vadstena drog han
vidare till Hofgården och derifrån till Skeninge,
Linköping, Norrköping och Söderköping, hyllande öfver
allt borgare och allmoge Gustaf Eriksson till hända.
I Juni månad kom han till Stegeborg, der tvänne
svenske herrar Nils Bosson och Holger Carlsson voro
höfvidsman. Här låg redan en belägrihgsstyrka på
norra sidan under anförande af en Häris skrifvare,
men som denne icke var duglig att sköta detta värf,
bad Arvid honom lemna det åt sig, hvarför Hans drog
ned åt Vestervik och började samla allmoge omkring
Stekeholm. Sjelf slog Arvid Vestgöte läger på södra
sidan om Slätbaken i Skällviks prestgård. Stegeborg
var, som vi veta, i sig sjelf ett vigtigt slott och
svårt att intaga, men här mötte ännu en svårighet
deruti, att Severin Norby beherskade med sin flotta
Östersjön och kunde, när han ville, undsätta detta,
liksom de andra slotten. Det dröjde icke heller länge,
förr än Norby Kbm inseglande i viken med 15 skepp
och jakter.
Arvid hade då icke hos sig mer än trettioåtta ryttare
och tre rotar knektar, men det var allt tappert
och pålitligt folk, synnerligast höfvidsmannen
för fotfolket, som kallades Kalmare-Nils, och när
de sågo Severin börja sätta ut båtar från skeppen
och landsätta folk, var det ingen som icke brann
af begär att våga en dust, så ringa de än voro
till antalet. Härpå räknade ock Arvid äfvensom på
ett plötsligt anfall, innan fienden hunnit komma i
ordning. Detta verkstäldes också med sådan kraft,
att fienden snart måste vända sig till flykt. Severin
Norby sjelf, som annars var en tapper och oförskräckt
man, rände ut i sjön, häftigt förföljd af en svensk
ryttare vid namn Bengt Knutsson, vanligen kallad
den lille. Denne gaf herr Severin slag på slag med
sin väldiga stålbåge, och det var hårdt nära att
han måst gifva sig fången. Då kom, när faran var
som störst, en båt från ett af skeppen, och herr
Severin lyckades blifva upptagen i den, hvarpå han
hastigt rodde till skeppet. Knappt stod han räddad på
däcket af sitt fartyg, förr än han vände sig om och
ropade åt stranden till den käcke ryttaren, att han
var värd tio mans sold, och sökte öfvertala honom
att komma i sin tjenst. Detta lyckades dock lika
litet som Severins försök att upphäfva belägringen
för Stegeborg. Han seglade derför bort och tog med
sig de svenska höfvidsmannen samt insatte Berent von
Mehlen i deras ställe till slottshöfding.
Detta hade tilldragit sig i Juli månad. I Augusti
kom Gustaf sjelf ned till Östergötland och begaf
sig öfver Söderköping till belägringshären framför
Stegeborg. Med tillfredsställelse helsade han här
den tappre Arvid och hans raska folk och tackade dem
för den mandom, hvarmed de drifvit Severin Norby från
slottet. Tillika utbetalade han till folket rundeligen
dess sold.
En betydande och inflytelserik man från den gamla
tiden fans då i Östergötland. Det var biskop Hans
Brask i Linköping. Det var klart, att Gustaf skulle
vilja vinna honom för sin och Sveriges sak, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
