Print (PDF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna söder om Mälaren - Den nye riksföreståndaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nye riksföreståndaren. ,
49
det var icke lätt att säga, hvilka åsigter
biskopen hyste om det som nu timade. Han var
en fosterlandsälskande man, mer än prelaterne i
allmänhet varit det i de föregående tiderna, men
han var ock den katolska kyrkan och sin makt säsom
biskop högeligen tillgifven. Derför kunde han väl
icke vara tillgifven konung Christian, som så blodigt
och egenmäktigt slagit omkring sig bland den svenska
kyrkans öfver-hufvuden, men å den andra sidan stod
just detta Christians framfarande i allt för friskt
minne och framgången af befrielseverket var ännu
allt för oafgjord, för att han skulle velat taga ett
förhastadt steg att gå befriaren till mötes.
Gustaf hade redan i Juli från Vesterås till skrifvit
biskopen. Nu rådgjorde han med sin fältöfverste,
hvilka mått och steg vore att vidtaga med den myndige
prelaten, som inneslutit sig på sitt fasta slott
Munkeboda. Med sin vanliga rättframhet svarade
den käcke krigs-öfversten: »Det kostar blott en
dagsresa till Munkeboda, så skall väl den saken
göras god.» Biskopen låg på sitt slott och lurade
efter tidender från Danmark - heter det i krönikan
- mera till de svenskes skada än gagn. Han ansåg
naturligtvis händelserna ännu ej hafva tillräckligt
utvecklat sig för att fatta ett bestämdt slut. Det
blef dock denne biskops öde, att händelserna liksom
växte honom öfver hufvudet. Att med makt tvinga
den ansedde mannen var något som Gustaf ville i det
längsta undvika. Han skref derför ytterligare till
honom och af-målade konungens ogerningar och rikets
tillstånd, men tillade, »att derest icke biskopen
snarligen begåfve sig till honom och muntligen läte
sin mening mot riket förstå, skulle han oförtöfvadt
hafva gäster att vänta.»
Sjelf begaf sig Gustaf med detsamma på väg
till Munkeboda med ett godt tal folk. Så snart
underrättelsen härom kom till biskopen, fann’han
genast, att han måste bestämma sig för det ena eller
andra, och -red så ut från Munkeboda omgifven af ett
talrikt svennefölje. I Skärkinds prestgård möttes han
och Gustaf. Här svor den förre tro och lydnad till
den senare och öfverlemnade åt honom en del af sitt
följe, hvarpå de tillsammans redo till Linköping,
der Gustaf utskref en herredag till Vadstena,
Den nye riksföreståndaren.
Tager .man personerna rätt i betraktande, så var mötet
i Skärkinds prestgård i hög grad märkeligt. Gustaf
sammanträffade här åter med en man af den gamla
skolan, om vi så få uttrycka oss. Det var, kan man
säga, ett möte mellan den gamla och den nya tiden,
påminnande om det i Mariefred hösten förut. Men
här uppträdde icke längre den svenska sakens man,
framtidsmannen, med sänkt hufvud och den bön-fallandes
ord på sina läppar. Han stod der med högburet hufvud,
vädjande till sin rättmätiga sak och tydande på den
framgång, som
omi Ber, nr Sv* ffist, ///,
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
