Print (PDF) - On this page / på denna sida - Den nye riksföreståndaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Gustaf Wasa.
segerns herre skänkt. Det var tvärt om den gamla
tidens man, som hår måste böja sig för den nyas. Men
de handlande personerna tänkte sig visserligen icke
saken så, som den. sedan utvecklade sig. Att drifva
fienden ur landet, att sammankalla en herredag och
att af densamma låta kora sig till riksföreståndare,
hvarom väl de båda herrarne samtalade med hvarandra,
det var icke mera något nytt, utan blott och bart ett
upprepande af hvad som skett förut, och så betraktades
förhållandet då af både biskopen och Gustaf. Hvad
som sedan blef, och att biskopen med sin gammaldags
åskådning af lifvet och de offentliga sakerna allt
fortfarande, då han icke ville och icke kunde se och
tänka på annat sätt, måste böja sig för den makt,
hvilken uttalade sig genom Gustaf - det anade han
icke nu.
Det utlysta mötet i Vadstena öppnades den 21
Augusti. Här in* funno sig sjuttio af adeln. En del
hade nyss kommit från danskarne, dels från Kalmar och
Severin Norby, dels från Skåne. De kommo flockvis,
fyra eller sex och stundom flera tillhopa - heter
det. De församlade voro från Götalandskapen, och
sannolikt ligger hufvudsakligen mötets betydelse
deruti, att genom detsamma Gustaf och hvad han
dittills uträttat erkändes sunnanskogs. Man känner
föga om sjelfva mötet; blott det,-att Gustaf Eriksson
der blef väld till riksföreståndare. Och dermed ingick
befrielseverket i sitt andra skede. Det var icke
längre en uppresning, utan det inträdde på den gamla
stråten af laglighet, sådan som ett halft århundrades
häfd skänkte deråt.
Det anföres, att de församlade här i glädjen öfver
hvad som skett och i känslan af den tacksamhet, som
de voro skyldige befriaren, erbjudit honom Sveriges
krona. Men detta låter så otroligt, när man besinnar,
att ingen af de närvarande egentligen kunde hafva
något annat rättesnöre för sina åsigter och önskningar
än hvad som varit sed och bruk under tiderna närmast
förut, att man måste dervid tänka sfg hos berättaren
- som skref sin historia under Gustafs sonson -
något undseende för de förhållanden, hvilka då voro
rådande, såsom framkallande denna berättelse. Den
omständigheten, att Sturarne kunnat freda riket
och styra det, fastän de icke buro konunganamn,
hade hunnit så djupt intränga i folkmedvetandet,
att det vore stridande mot arten af den vanliga
utvecklingen i menskliga ting, om man nu med ens,
och innan verket var framdrifvet till hälften, kommit
att tänka på konungaval. Väl, hade konung Christian
dragit försorg om, att trängsel icke behöfde uppstå
för den, som nu ville draga fram på Sturarnes kungsväg
till granskapet af Sveriges krona, och väl befann sig
Gustaf till följd deraf temligen ensam på höjden af de
stora slägternas gamla tummelplats, men lika litet som
man kan antaga att tankar på konungakronan redan nu
dvalts inom dens bröst, som endast några månader förut
måste vandra skogsstigen undan förföljande fiender,
lika litet är det troligt, att någon hvarken bland de
här församlade herrarne eller felaand allmogen tänkt
sig saken annorlunda,-än:som fadren tänkte vid 4§
föregående riksföreståndarvalgn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
