Print (PDF) - On this page / på denna sida - Den nye riksföreståndaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nye. riksföreståndaren.
53
gåfvo sig af i riktning åt Lofön, görande sig säkra
om framgång i anseende till den svenska styrkans
ringhet.
Men Peder Fredag var en man som passade för sin
plats. Tapper, modig och rik på utvägar hade han
sport fiendens anslag, förrän han hade gjort upp en
plan till deras mottagande. Han stälde sexton karlar
försedda med stridshorn här och der på höjderna i,
skogen omkring Glia och befäl té dem att, så fort de
hörde det blåsa till strid i lägret, skulle de den
ene efter den andre också blåsa till strid. Utan att
ana något nalkades de fiendtliga skutorna stranden
vid Glia - länsmansgården låg, der nu Drottningholms
slott är beläget - och folket steg i land och satte
sig i rörelse mot lägret, som de trodde sig utan
svårighet kunna taga.
Då blåste det med ens till strid i hela lägret, och
en mörk massa började skymta fram derifrån. Således
hade man först ett stycke sirid att bestå,
innan man kom till julölet, men så mycket bättre
skulle detta smaka. I och med detsamma hördes
stridslurar ljuda från tvänne andra håll och
omedelbart derpå något längre ifrån, och så rundt
omkring i skogen. Svenskarne hade oförmodadt fått
förstärkning, hela skogen var full af folk, här var
strid omöjlig. Och i ett nu kastade hela skaran om
för att återvända till stranden. Men under tiden hade
de mörka skuggorna ur det svenska lägret kommit allt
närmare, och med oemotståndlig hastighet rusade Peder
Fredag fram, medan lurarne ljödo i skogen och hela
den dervarande hären tycktes komma allt närmare.
Hvarje tanke på motstånd uppgafs, och under flykten
nedgjorde Peder Fredag och hans män tvåhundra fiender
utom alla som omkommo i vattnet. Ty alla störtade sig
ned på en gång utan någon ordning. Med skam och nesa
kom återstoden tillbaka till Stockholm.
Redan dessförinnan hade man i Stockholm vidtagit
åtgärder, som visa, att de läger, hvilka Gustaf
upprättat, åstadkommo fruktan och oro hos konung
Christians män. Dertill hör, att man lät bortföra till
Danmark de förnäma fruar och jungfrur, hvilka sutto
fångna allt sedan blodbadet, och hvilkas inflytande på
Stockholms borgare man fruktade lika mycket som deras
förbindelser med de svenska herrarne. De förnämsta af
dessa olyckliga voro fru Christina, Sturens enka, med
hennes dotter Magdalena; fru Cecilia, Gustafs moder,
med hennes döttrar Emerentia och Märta. Alla dessa
fördes till Köpenhamn, der de insattes i »tornet» och
dogo med undantag af fru Christina. Gustafs tredje
syster, fru Margareta, som var Joachim Brahes enka,
fördes till Nyköpings slott.
Sålunda slutade året 1521, och det följande året
ingick äfven med framgång för de fosterländska
vapnen. Vesterås slott gick i slutet af Januari 1522
öfver till Gustaf. Man hade på hösten, medan Gustaf
befann sig i Östergötland, försökt att undsätta det
från Stockholm. En mängd skutor och jakter kommo
seglande in i Vesteråsfjärden och sökte lägga till
på östra sidan om ån. Men här befann sig den vaksamme
Lambrekt Matsson och han mottog dem så, att de måste
lägga ut igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
