Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något som skedde med större delen af de i staden qvarvarande svenska borgarena. Härunder arbetade man oförtrutet på fullbordandet af stadens fästningsverk, de gamlas förbättrande och uppförande af nya. Till den kringliggande traktens allmoge skickades desslikes bud och bref att inkomma till staden med lifsförnödenheter, nu såsom fordom. Sådana skrifvelser utfärdades äfven till Åland och Gotland.
Tillförseln var dock otillräcklig och i denna brist hade danskvännerne en farlig fiende, liksom ock i bristande tillgångar till knektarnes ordentliga besoldande. Alla bref och budskap, som skickades till Köpenhamn att hos konungen utverka skyndsamt afhjelpande af dessa brister, verkade intet. Och allt närmare drog sig ringen af de svenska lägren omkring staden, medan åt sjösidan den ena farkosten efter den andra, som närmade sig Stockholm med lifsmedel, uppsnappades och borttogs af bönderna i skärgården.
Härtill kom osämja mellan de styrande sjelfva, mellan Didrik Slagheck och Jöns Beldenacke. De, liksom konungen sjelf och hans öfriga vänner, hade väl ingalunda hoppats att styra landet utan alla bekymmer, men något sådant, som timade under fortgången af året 1521, hade de aldrig väntat sig. När så konungen efter emottagandet af underrättelserna om de vid Vesterås lidna förlusterna deröfver uttalade ett skarpt ogillande och sitt stora missnöje, vände sig de mäktige i Stockholm emot hvarandra, skjutande skulden den ene på den andre. Af alla Christians fullmäktige i Stockholm var dock ingen så mycket hatad som Didrik Slagheck, och danskarne sjelfve sände om sommaren 1521 tvänne män till Köpenhamn att besvära sig öfver honom.
Konung Christian företog det året en resa till Nederländerna, hvarifrån han återkom i September, och då skickade han till Stockholm en skrifvelse med befallningar om flottans förseende med hvad de behöfde, om de fångna förnäma svenska qvinnornas sändande till Danmark, för så vidt som de ej ville använda sitt inflytande på Gustaf Eriksson till konungens fördel, samt rörande Didrik Slagheck, att han skulle begifva sig till Danmark att redogöra för förhållandena. Det var dock ej endast att stå till rätta, som biskop Didrik skulle begifva sig till konungen. En upphöjelse väntade honom äfven, nämligen Lunds erkebiskopsstol, som blifvit ledig efter erkebiskop Birgers död 1519 och som Christian förgäfves bemödade sig att få besatt emot domkapitlets vilja. Hans egen sekreterare, som han påtvingat stiftet, nedlade hellre sin värdighet och begaf sig till Rom, än han gick in på att till konungen öfverlemna Bornholm med det erkebiskopliga slottet Hammershus. Efter honom ville konungen nu sätta Didrik Slagheck till erkebiskop, förfarande utan allt afseende på domkapitlets valrätt.
Emellertid ville man i Stockholm ogerna låta Didrik aflägsna sig. I synnerhet fruktade den kloke och skarpsinnige biskop Jöns Beldenacke för den listige och samvetslöse mannens närmande till konungens person. I ett långt bref till danska rådet, hvari hårda beskyllningar gjordes mot Didrik för förakt mot konungens befallningar, försnillning af kronans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
