Print (PDF) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm.
55
något som skedde med större delen af de i staden
qvarvarande svenska borgarena. Härunder arbetade man
oförtrutet pä fullbordandet af stadens fästningsverk,
de gamlas förbättrande och uppförande af nya. Till
den kringliggande traktens allmoge skickades
desslikes bud och bref att inkomma till staden med
lifsförnödenheter, nu såsom fordom. Sådana skrifvelser
utfärdades äfven till Åland och Gotland.
Tillförseln var dock otillräcklig och i denna brist
hade dansk-vännerne en farlig fiende, liksom ock
i bristande tillgångar till knektarnes ordentliga
besoldande. Alla bref och budskap, som skickades
till Köpenhamn att hos konungen utverka skyndsamt
afhjelpande af dessa brister, verkade intet. Och allt
närmare drog sig ringen af de svenska lägren omkring
staden, medan åt sjösidan den ena farkosten efter
den andra, som närmade sig Stockholm med lifsmedel,
uppsnappades och borttogs af bönderna i skärgården.
Härtill kom osämja mellan de styrande sjelfva,
mellan Didrik Slagheck och Jöns Beldenacke. De,
liksom konungen sjelf och hans öfriga vänner, hade väl
ingalunda hoppats att styra landet utan alla bekymmer,
men något sådant, som timade under fortgången af året
1521, hade de aldrig väntat sig. När så konungen
efter emottagandet af underrättelserna om de vid
Vesterås lidna förlusterna deröfver uttalade ett
skarpt ogillande och sitt stora missnöje, vände sig de
mäktige i Stockholm emot hvarandra, skjutande skulden
den ene på den andre. Af alla Christians fullmäktige
i Stockholm var dock ingen så mycket hatad som Didrik
Slagheck, och danskarne sjelfve sände om sommaren
1521 tvänne män till Köpenhamn att besvära sig öfver
honom.
Konung Christian företog det året en resa till
Nederländerna, hvarifrån han återkom i September,
och då skickade han till Stockholm en skrifvelse
med befallningar om flottans förseende med hvad de
behöfde, om de fångna förnäma svenska qvinnornas
sändande till Danmark, för så vidt som de ej ville
använda sitt inflytande på Gustaf Eriksson till
konungens fördel, samt rörande Didrik Slagheck, att
han skulle begifva sig till Danmark att redogöra
för förhållandena. Det var dock ej endast att stå
till rätta, som biskop Didrik skulle begifva sig
till konungen. En upphöjelse väntade honom äfven,
nämligen Lunds erkebiskopsstol, som blifvit ledig
efter erkebiskop Birgers död 1519 och som Christian
förgäfves bemödade sig att få besatt emot domkapitlets
vilja. Hans egen sekreterare, som han påtvingat
stiftet, nedlade hellre sin värdighet och begaf
sig till Rom, än han gick in på att till konungen
öfverlemna Bornholm med det erkebiskopliga slottet
Hammershus. Efter honom ville konungen nu sätta
Didrik Slagheck till erkebiskop, förfarande utan allt
afseende på domkapitlets valrätt.
Emellertid ville man i Stockholm ogerna låta Didrik
aflägsna sig. I synnerhet fruktade den kloke och
skarpsinnige biskop Jöns Beldenacke för den listige
och samvetslöse mannens närmande till konungens
person. I ett långt bref till danska rådet, hvari
hårda beskyllningar gjordes mot Didrik för förakt
mot konungens befallningar, försnillning af kronans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
