Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sekreterare och kansler och var en skicklig man samt sin herre trogen. Hans framställning af de rådande förhållandena bör derför vara tillförlitlig, ehuru han visserligen som mången annan lät förleda sig af den framgång konungen redan haft.
Hade Christian kunnat följa dessa råd, hade till det minsta befrielsekriget högeligen försvårats. Vi skola här nedan återkomma till Christian och hvad som förlamade hans krafter under dessa för vårt fosterland vigtiga år. Här inskränka vi oss att säga, att ett kraftigt uppträdande, sådant som år 1520, numera var för honom en omöjlighet.
Det dröjde icke länge, förr än fienden efter den erhållna förstärkningen började visa sig verksam mot de svenska lägren. Och till slottsfolkets kunskap kommo äfven omständigheter, hvilka tycktes bidraga att bringa segern i dess händer. I lägret vid Jerfva hade Gustaf satt Staffan Sasse, Peder Fredag och lille Knut Bengtsson till befälhafvare. Sjelf var han frånvarande och de gamla bepröfvade fältöfverstarne Lars Olofsson och Lars Eriksson hade af Gustaf blifvit förordnade till höfvidsmän, den förre öfver Norrland och den senare öfver Bergslagen och Dalarne, så att ingen med något högre anseende fans i lägret. Staffan Sasse gjorde anspråk på att leda det hela, eftersom han besatt den största krigserfarenheten, men de svenske befälhafvarne ville åter icke lyda utländingen. Till följd af denna oenighet var hela lägret i stor fara, om fienden anfölle, men den ene ville icke gifva vika för den andre.
Häraf begagnade sig danskarne. Plötsligt kommo de utryckande från Stockholm, anföllo lägret och tillfogade svenskarne ett stort nederlag. Likväl kunde de bibehålla sin ställning i lägret, och Gustaf tillsatte tvänne nya befälhafvare, men sjelfva palmsöndagen förnyade danskarne sitt anfall och nu med sådan häftighet, att lägret måste öfvergifvas. Försvararne blefvo dels nedgjorde, dels skingrade. Följande dagen gjordes ett lika kraftigt anfall på lägret vid Sätra och med samma framgång, så att Stockholm nu åter var fritt åt landsidan. En hel månad förgick, innan Gustaf kunde tänka på att återupprätta sina läger.
Men det var ej nog med denna motgång. Äfven från Finland inlupo underrättelser, som pröfvade de fosterländska krigarnes mod. Severin Norby hade från Stockholm seglat öfver till Finland, och vid hans ankomst måste Nils Arvidsson upphäfva sitt läger för Åbo. Men denne hade en tunneläst krut förvaradt i ett stenhus i staden nordan ån, och detta lät han antända, innan han aftågade, att det ej måtte falla i fiendens händer. Huset sprang i luften och lågorna kastade sig öfver staden, som till största delen nedbrann. Nils jemte Erik Flemming och de öfriga herrarne i svenska lägret drogo till Janikala bro, der de fattade fast fot och beslöto invänta Severin Norby, om han der skulle vilja anfalla. De kallade äfven till sig en vid namn Nils Grabbe, som är en af de mest framstående männen i detta krig i Finland. Han var en partigängare af samma art som Finland under de följande tiderna och deras krig med en annan fiende har så många att uppvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
