Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prof på sådan kunskap i den heliga skrift, att han kunde undervisa andra. Klostren, hvilka till stor del med tillstånd af påfven undandragit sig biskoparnes uppsigt, stäldes åter under dessa. Prelaterne ålades derjemte att gå klädde i anständig presterlig drägt och icke som verldslige. Biskoparne skulle ej föra större väpnadt följe med sig än 14 man och erkebiskopen 20, hvarförutom de förbjödos »att låta gå före sig med pipor och trummor till hån för den heliga kyrkan».
Allt detta är sådant, som måste ställa konung Christian II högt i efterverldens ögon. Ännu mera förtjenar han pris för ett arbete, som låg honom synnerligen om hjertat, men som fordrade många och långa rymder af tid för att vinna allmänt erkännande såsom ett af det menskliga samhällslifvets hufvudvilkor – folkbildningen. Han uppstälde som skyldighet och pligt för presten att undervisa bondens barn i religionens hufvudsanningar samt att lära dem skrifva och läsa sitt modersmål. Borgarenas barn skulle dessutom lära ett handtverk, »hvarmed de kunde veta att hjelpa sig, när det gick dem någon armod på». För de lärda skolorna utfärdades en ny och med afseende på tiden mycket god skolordning, och hvem skulle tro det, att den stränge, hårde och blodbesudlade konungen strängeligen förbjöd lärarne att använda sådan skoletukt, att barnen deraf ledo till helsa eller lemmar! Lärarnes löner förbättrades betydligt, men de blefvo tillika underkastade examen. Gamla, odugliga läroböcker lät han uppbränna och i stället utarbeta nya, för tiden bättre passande. Den gamla seden, att fattiga skolgossar sökte underhålla sig med tiggeri genom att sjunga framför dörrarna – en sed som måste hafva ett förderfligt inflytande på barnens skaplynne och seder – afskaffades, och hvar och en, som ej var god att underhålla sin son, skulle ej låta honom studera, på det att icke staden måtte uppfyllas af en hop tiggare, som löpte gatorna omkring. Men alla, som kunde studera, skulle besöka den latinska skolan och icke sättas till andra olärda män, som förderfva dem i deras första ungdom, hvilket sedan aldrig kan upprättas igen. Föräldralösa barns uppfostran ålåg de närmaste slägtingarna, och i brist på sådana skulle domaren utse en målsman.
Denna sista stadga leder oss in på en annan omständighet, hvarigenom denne konung äfvenledes gjort sitt namn minnesvärdt, nämligen hans vård om sederna. En märkvärdig motsägelse visar sig äfven här, redan i det stadgandet, »att trollmän och hexor icke skulle såsom dittills brännas», utan förjagas ur staden, och samma straff drabbade äfven dem, som sökte sådant folks råd. Så förbjöd han äfven att komma berusad i domstolen, att hota och slå domarne, och desse förbjödos att svära och fälla oqvädinsord, när de sutto till doms. Fattige och sådana, som icke sjelfva kunde föra sin sak inför rätta, skulle af domaren erhålla en sakförare.
Man gripes ovilkorligen af förvåning, när man läser om så mycket ädelt, som denne konung ville genomföra, och äfven vi svenskar, som hafva så mycket att anklaga honom för, kunna icke annat än erkänna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
