Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hos honom måste hafva verkat en ande, som i ljus och frihet höjde sig långt öfver sin tids fördomar och villfarelser. Hvem kan i dessa drag af upphöjd kärlek och mensklighet skönja spåren af den blodtörst och den grymhet, som i våra häfder följa den siste unionskonungen?
Vi hafva i skildringen af dessa saker varit något utförliga, men vi hafva trott oss böra vara det, på det att bilden af denne man, som en gång var äfven vår konung, måtte stå någorlunda helgjuten och att icke domen öfver honom måtte fällas ur ensidigt svensk synpunkt. Men vi öfvergå till ett annat af hans många arbeten, som äfvenledes visar, huru allvarsamt han menade med att upphjelpa sina folk och skapa en ny, bättre tid – vi mena hans åtgärder för handeln.
Vi känna af det föregående, hurudan Sveriges handel var vid denna tid, huru föga våra köpstäder förtjenade detta namn med afseende på en sjelfständig svensk handel, huru denna helt och hållet beherskades af hansestäderna så väl i stort genom utestängande af andra folk – holländare, engelsmän – från Östersjön som i smått genom att med sina krämarsvenner drifva handel inuti landet både i städer och på landsbygden samt vid grufvorna. Sådant förhållandet var hos oss, sådant var det äfven i Danmark, och Christian ville hafva det annorlunda.
Han förbjöd hansestäderna att drifva handel på landsbygden genom kringvandrande krämarsvenner, vid straff af beslag på deras varor och äfven i vissa fall af höga penningeböter. Desse fingo icke heller uppköpa landets alster annat än i köpstäderna. Så väl biskopar och andra andlige, som herremän och kungliga länsmän och bönder, förbjödos att på landet drifva handel med annat, än hvad som hörde till deras eget behof, äfvensom att utskeppa korn, hästar och oxar till utlandet; dessa och andra varor skulle föras till danska köpstäder och der säljas. För att tillika höja Köpenhamn lät han flytta Öresundstullen dit från Helsingör och ville göra denna sin hufvudstad till en fri hamn och stapelplats för hela Östersjöhandeln, hvarjemte han sökte förmå åtskilliga driftiga holländska köpmän att nedsätta sig i denna stad. En gammal sed att röfva och plundra skeppsbrutna förbjöds äfven af denne konung, Som de flesta skeppsbrotten egde rum på vestra kusten af Jutland och biskoparne här voro strandegare, ledo de betydligt af denna nya lag, och ett par af dem besvärade sig deröfver hos konungen. Denne förestälde dem det okristliga i denna sed, men biskoparne invände, att det icke stod något i bibeln om vrak och strandrätt. Då sporde konungen dem till: »Hafven I då aldrig läst det femte och sjunde budet?» – och derpå stodo biskoparne svarslösa.
I Köpenhamn skulle årligen hållas ett möte, ett slags handelsriksdag, af en borgmästare och rådman från hvarje köpstad i Danmark, för att öfverlägga om allt som kunde tjena till handelns bästa. Om man icke kan förneka, att den tanke, som ligger uttryckt i förslaget om dessa möten, var en snilleblick i sin tids förhållanden och ofelbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
