- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
72

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Wasa och Lybeck - Konung Christian lemnar Danmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Dessa missöden visade de belägrade att de åtminstone för vintern voro öfverlemnade åt sig sjelfva, helst som den undsättning, hvilken skulle kunna rädda dem, borde vara rätt stark för att kunna bryta den svenska belägringslinien. De måste derföre vara betänkta på medel att kunna med den ringa styrka, de egde qvar, och med de förråd, som funnos, uthärda till våren. Till den ändan utdrefvos från staden alla som i och för försvaret af densamma voro öfverflödiga eller mindre pålitliga. Allt löst folk, allt legofolk, djeknar och munkar samt öfver hufvud alla, hvilka åto andras bröd, måste lemna staden. I samma mån ökades vaksamheten och strängheten hos de belägrande. Och så gick det vintern öfver.

De tyska knektar, som ej behöfdes i lägren, förlades i städerna. Lybska rådsherrar, hvilka ankommit till Sverige för att bevaka hansestädernas fördelar, vistades öfver hela vintern i Upsala jemte de tyska ryttarne. De senare – säger krönikan – hade intet att uträtta mot fienden, dock gick deras sold alltid ordentligen för sig.

Härunder kastade den svenske riksföreståndaren redan sina blickar utöfver det dåvarande Sveriges gränser och beredde sig att låta sitt folk infalla så väl åt skånska som norska sidan. Dermed gick året 1522 till ända, och året 1523 ingick, hvilket så väl för Danmark och Norge som för vårt fosterland skulle blifva ett af de vigtigaste.

Konung Christian lemnar Danmark.


Året 1523 började dermed, att Gustaf lät krigsfolk under anförande af Berent v. Mehlen och Lars Siggesson (Sparre) infalla i Bleking och Skåne. Detta tåg företogs i början af Januari, men afstannade efter ett inträffadt töväder, som åstadkom stor vattenflod och gjorde vägarna ofarbara. I Februari inföll äfven den gamle Thure Jönsson, Vestgötalagmannen, på Gustaf Eriksssons befallning i Norge, och herr Thure följdes snart af den nämnde Lars Siggesson, som uppkallades hit från Skåne. De framkommo till Opslo, som togs, och samma framgång hade de vid Sarpsborg. Många norrmän förenade sig äfven med svenskarne, men danskarne uppbrände Opslo, och svenskarne måste derför draga sig tillbaka nedåt Viken, som de togo och behöllo tills vidare, besättande Carlsborg. Bohus slott förblef dock i danskarnes händer. Gustaf glömde icke heller det längre norrut belägna Jemtland, hvaraf allt sedan början af 1100-talet svenska kronan varit i mistning. Gustaf skref till presterna i detta landskap att vara trogna emot Sveriges rike och riksföreståndarens fogdar samt till allmogen, »att Jemtland olagligen och mot Sveriges lagbok kommit ifrån Sveriges rike».

Knappast var under hela den så kallade unionstiden ett gynsammare tillfälle för norrmännen att afskudda sig det danska oket än just nu, och hade den svenske riksföreståndaren haft större makt i folk och penningar, än hvad han hade, så att han med kraft kunnat understödja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free