Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian lemnar Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som stormännen i sitt eget rike. Icke nog dermed, han låg äfven i tvist med sin farbroder hertig Fredrik af Holstein om hans andel af hertigdömena Holstein och Sleswig – dessa hertigdömen, hvilka i alla tider varit orsaken till så mycket elände för Danmark. Hertig Fredrik känna vi äfven af det föregående, huru han föredrogs af modern drottning Dorothea, och huru han lefde i en ständig osämja med sin broder konung Hans. Väl kan sägnen om drottningens försök att förgifta sin äldre son vara dikt, men visst är, att hon genom den förkärlek, hon visade den yngre, och de åtgärder, hon för hans skull vidtog, bidrog att förgifta lifvet för den äldre sonen. Först tvistade bröderne om hvem som skulle blifva hertig i Holstein och Sleswig efter faderns död, och Dorothea arbetade för Fredrik. »När den äldre sonen hade tvänne konungariken» – menade hon – »borde den yngre minst hafva två hertigdömen.» Saken afgjordes dermed, att herrarne och prelaterne i hertigdömena valde båda bröderna, så att länderna skiftades mellan dem i två lotter: den gottorpska och den segebergska. Dermed begynte ock den för Danmark olyckliga sönderdelningen af dessa hertigdomen, som alltsedan fortgick. Sedermera uppträdde hertigen med fordringar på halfva Norge och några öar i Danmark samt en större summa penningar, såsom arf efter fadern, men dessa anspråk afslogos helt och hållet på en riksdag i Kallundborg 1494.
Sedan konung Hans var död och Christian blifvit konung, uppträdde hertig Fredrik åter med dessa anspråk, retad deraf att Christian af sin svåger, kejsar Carl V, utverkat åt sig förläningsrätten öfver Holstein, hvarigenom detta hertigdöme skulle hafva blifvit ett län af Danmark i stället för af Tyskland. Den missnöjde hertigen vägrade alldeles att mottaga någon förläning af Christian och ingick ett förbund med Lybeck, att han skulle förblifva i stillhet, om krig utbröte mellan Lybeck och Danmark. När faran från Lybecks sida blef allt mera hotande, begaf sig Christian sjelf ned till Holstein för att vinna hjelp, men der svarades honom, »att som man icke varit med om öfverläggningarna, när oenigheten med Lybeck begynte, så var man icke heller nu sinnad att ådraga sig fiender till skada för eget land». Och derjemte framkom nu den gamle hertigen med sina fordringar.
Trängd på alla håll, måste Christian till slut gifva efter, och en förlikning ingicks 1522, hvarvid konungen afsade sig förläningsrätten, medgaf hertigen att sitta stilla under kriget med Lybeck och lofvade att utbetala en penningesumma. Sålunda fick till slutet den förrädiske hertigen sin vilja fram.
Men från Lybeck kom en flotta på 13 skepp, förenade sig med några svenska och nalkades Köpenhamn, sedan Hammershus på Bornholm blifvit taget och Helsingör blifvit brändt. Christian skyndade till Seland att möta denna fara, och de kraftiga försvarsanstalter, som han vidtog, jemte sammandragandet af 10,000 bönder, hade till följd, att Lybeckarne måste draga sig tillbaka med oförrättadt ärende.
Ställningen var dock nu så förtviflad för Christian, att han ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
