- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
78

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungavalet i Strengnäs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och lika osannolikt att icke frågan på förhand blifvit bearbetad. Synnerligen svårt var icke detta arbete med sinnesstämningens förarbetande. I sjelfva verket var det arbetet femtioårigt, och behofvet af en svensk konung lika gammalt som saknaden af en sådan. Ett fritt och oberoende svenskt konungadöme såsom de många stridernas slutliga mål, det var något som genomträngt hela folket och vunnit fasta med hvarje gärd som utgått, med hvarje blodsdroppe som flutit. Men icke förty låter det svårligen tänka sig, att frågan väckts helt plötsligt, liksom om det varit en partifråga, som genom öfverraskning skulle vinna seger. En sådan öfverraskning behöfdes icke. Hvarje svensk man var öfvertygad om saken, och äfven om personen – det enda som kunde blifva föremål för meningsskiljaktighet var tiden. Man borde först se till, att ett så vigtigt steg kunde tagas, och först sedan man var viss derom, skrida till verkställande af den länge närda sluthandlingen i den långa striden mot de danska konungarna.

En historieskrifvare från tiden närmast efter Gustafs[1] låter frågan om konungavalet uppdyka redan på mötet i Vadstena, hvilken uppgift kan tjena som en antydan att talet om ett blifvande konungaval af en infödd svensk man föddes nästan samtidigt med befrielsekrigets början. Och var detta tal allmänt gängse, kan det icke betviflas att Gustaf egde kännedom derom. En annan fråga blir, hvad han tänkte derom. Att saken icke var honom emot, det visar sig dock af hvad som sedan skedde.

Alla på mötet närvarande instämde med domprosten och anhöllo, att Gustaf måtte blifva deras och Sveriges konung. Han åter visade sig i förstone ingalunda benägen för den höga värdighet, som erbjöds honom. Han bad att blifva förskonad och sade, att han redan var trött af de mödor och det arbete, han haft för rikets bästa, samt föreslog, att man skulle välja någon af de gamle riddersmän, som tillstädes voro. Och han uttalade sin vägran så bestämdt, att de närvarande måste »med ödmjuka knäfall och gråtande tårar högeligen bedja, att han ville blifva deras herre och konung». Till slut lät han dock beveka sig och mottog den så enträget erbjudna konungakronan, om hvilken han sade, »att hon hade mer galla än honung med sig». Alla svuro honom med uppräckta händer lydnad och trohet, »och han desslikes gjorde dem sin lifliga ed igen efter Sveriges lag och som plägsed är i konungahyllning.»

Den obenägenhet, som Gustaf visade att mottaga kronan, är i ögonen fallande, men står alldeles icke enstaka i vår historia. Det berättas om flera liknande tilldragelser i det föregående, huru den valde låtit bedja sig att antaga det ansvarsfulla kallet samt äfven huru han sedermera afsagt sig detsamma, men låtit på nytt genom böner beveka sig att det bibehålla. Sådant var förhållandet med Carl Knutsson, så äfven med Sten Sture den äldre. Det hade sålunda gammal häfd


[1] Erik Göransson Tegel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free