Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmar och Stockholm uppgifvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der timat, att herrarne och prelaterne uppsagt konung Christian tro och lydnad. Då bröt han upp från Kalmar och qvarlemnade der endast 60 tyska knektar, med befallning att de skulle i tvänne vaktlag hålla uppsigt på staden och slottet och byta vakt hvar åttonde dag. Sågo de sig af brist på lifsmedel eller till följd af svenskarnes öfvermakt ur stånd att bibehålla sig, skulle de komma de svenska borgarena om halsen, föra alla egodelar på skeppen och begifva sig till Visby, sedan de afbränt staden och slottet.
Underrättelsen härom spred sig bland borgarena i staden, och de sände derföre hemligt bud till svenska lägret – det var pingstdagsafton – och anhöllo om hjelp samt lofvade att, om de ville göra ett anfall mot staden under natten fjerdedag pingst, så skulle de hålla norra stadsporten öppen. Arvid Vestgöte och Peder Hansson, hvilka förde befälet här, voro icke sena att begagna sig af tillfället. Med ryttarne redo de sjelfva på utsatt tid fram emot den angifna stadsporten, funno den öppen och redo i sporrsträck genom hela staden fram emot söderport, dit de trettio tyska knektarne, som då hade vakten i staden, drogo sig undan. De följdes snart af fotfolket, som togo tyskarne till fånga. Dermed var staden i svenskarnes händer, och redan åtta dagar derefter måste slottet dela stadens öde, hvarpå Arvid Vestgöte gick öfver till Öland och bemäktigade sig denna ö.
Detta tilldrog sig före mötet i Strengnäs och konungavalet, och för den nyvalde konungen låg sålunda hela Sverige befriadt och det berodde till och med på honom att med begagnandet af den osäkerhet, som rådde inom Danmark, äfven utvidga detta sitt rike, hvartill en begynnelse redan var gjord. Inom det egentliga Sverige återstod endast Stockholm att taga, och till denna stad begaf sig Gustaf från Strengnäs.
Här hade vintern varit förfärlig. Hunger och nöd och elände af alla slag rådde inom staden, och belägrarne voro alltid på sin post, så att hvarje försök från staden att genom öfverrumpling skaffa sig luft misslyckades. Våldsamheterna och oordningarna inom staden stego till det yttersta, i synnerhet som knektarne dock alltid voro tillräckligt starka att hålla borgarena i tygeln. Dessa tvungos att med ett otroligt arbete hålla en bred graf öppen på isen rundt omkring staden att förekomma öfverrumpling af de belägrande. Den starka vintern gjorde det nemligen möjligt att komma ända in till stadsmuren. Oaktadt alla vidrigheter höll dock besättningen ut, afbidande våren och undsättning från konungen.
Och våren kom, men ingen undsättning. I dess ställe fick man tidender om konungens flykt ur sitt rike. Nu började man att tala om att dagtinga, något som Christian sjelf redan förut synes hafva medgifvit. Men de vilkor, som uppstäldes för denna dagtingan, voro sådana, att Gustaf med bestämdhet afslog dem. Man ville nämligen uppgifva slottet åt Lybeckarne, hvilka jemte Danzig skulle utbetala åt besättningen den innestående solden. Sedan fortsattes belägringen lika allvarsamt som förut, så att nöden blef ännu större och med detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
