Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf den nye konungen i Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hansestäderna skulle der vara närvarande. Till följd häraf drog sig Berent v. Mehlen tillbaka, men Bleking innehades fortfarande af svenskt krigsfolk.
Om hvad som förefallit underrättade v. Mehlen biskop Hans i Linköping och denne sände brefvet till Gustaf. Denne biskop finna vi under tiden ifrigt sysselsatt att lemna alla nödiga upplysningar rörande verkliga förhållandet med dessa gränslandskap och Sveriges rätt till dem. Han visar sig häruti liksom i allt som rör rikets väl oförtruten och omtänksam. I afseende på de lybske tillstyrker han riksföreståndaren »att söka i Strengnäs återfå det gamla riksens register, innan något yttermera företages», och han fruktar att riksens bref och papper blifvit förskingrade under oredan efter biskop Mats’ död (1520). Han hade sjelf gjort sig en liten tafla öfver samma register, då han några år förut genomgick det, och skulle den förutan ingenting veta om dessa äldre förbindelser med andra makter.
Rörande Skåne och Halland, så fans i samma register, skref biskopen till Gustaf, att drottning Margareta och konung Erik af Pomern låtit föra af riket alla bref och instrument, om dessa landskap. Allt hvad han hade funnit upplysande i denna sak skickade han i bref till rådet. »Vi fingom ock ett bref af herr Berent om Skåne och Halland» – skrifver han – »att derom skulle besökas ett möte i Åhus», men tilllägger inom parentes den riktiga anmärkningen: »Aldrig hafva svenske män fått något af de danske med dagtingan».
Om det beramade mötet i Åhus känna vi intet. Sannolikt kom det aldrig till stånd. Emellertid stod det stora mötet i Strengnäs, som gjorde Gustaf till konung, och Fredrik i Danmark blef äfven vald till Norges konung den 5 Augusti. Det var alldeles naturligt, att denne konung skulle vilja till dessa båda kronor lägga äfven den tredje, den svenska. Hvad fader, broder och brorson gjort, det ville han ock göra; han hade växt upp i den tron, att Danmarks konung hade rätt till Nordens kronor, och af hvad som tilldragit sig i Sverige kunde han icke, lika litet som hans företrädare, taga några lärdomar. Man började snart nog i Danmark tala om fortsättningen af den gamla, kära bebindelsen, och redan den 10 Augusti kunde Gustaf från Stockholm skrifva till Berent v. Mehlen och uppmana honom att hålla vaksamt öga på danskarne, »hvilka alltid till Sveriges skada brukat förtäckt stycken med deras sliska och falska dagtingan», och kort derefter säger han sig genom bref hafva förnummit, »att danskarne ville stinga hertigen (Fredrik) härin till Sverige för herre och konung».
De saker, som nu lågo emellan de båda konungarne, voro således först Bleking och Viken, som Gustaf innehade, men som Fredrik ville återbekomma för Danmark, och vidare den hundraåriga frågan om Sveriges rike. I båda dessa frågor kommo bref från konung Fredrik. Gustaf svarade rörande den förstnämnde, »att de båda landskapen voro tagna från konung Christian och skulle återgå, när tid blefve». Fredrik begärde äfven ett personligt möte, men dertill var tiden icke nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
