Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf den nye konungen i Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges konung, men dessförinnan »en bland de ädlaste af de få riddersman, som i konung Christians tyranni lifvet behöllo». För allt hvad Gustaf gjort till rikets frälsning, bekände de, att de voro ense med honom, ehvad det gälde döde eller lefvande, och att de skulle hålla hans arfvingar skadeslöse, om han sjelf fölle ifrån, »innan saken till bestånd förändrad vore».
Mot slutet af året kommo två sändebud från Danmark till Sverige. De voro Holger Gregersson och Åke Bragde. I ett bref af den 30 November omtalar biskop Hans för konungen, att de vistades i Vadstena och väntade på att få sammanträffa med konungen. Den skarpsinnige biskopen genomskådade deras syften och skref derom till Gustaf. De voro icke komna för annat, skref han, än att antingen återfå Bleking med dagtingan och fagra ord, såsom tillförene skedt vore, eller ock att med något omslag eller annan handel förhala tiden af fruktan att konung Gustaf nu, sedan Finland blifvit återtaget, skulle hafva friare händer att återtaga Skåne. Biskopen råder derför konungen att vara på sin vakt och icke låta tillfället gå sig ur händerna, ty ovisst vore, när en annan tid kunde vara sådant tillfälle att komma kronan till sitt land igen, som nu vore, om det ej fördröjdes.
Gustaf uppehöll sig under denna tid i mellersta Sverige, men mot julen kom han nedridande till Östergötland och firade helgen i Linköping. I Januari 1524 utlyste han ett herremöte till Vadstena, dit äfven de båda danska herrarne infunno sig. »Men» – säger krönikeskrifvaren – »när de danske begynte handla derom, huru de skulle få Bleking och Viken igen med dagtingan och fagra ord, och de svenske icke ville dertill, då blef uppskof gjordt och beslutet, att ett annat möte skulle derom hållet varda i Februari i Jönköping.» I denna fråga blef sålunda intet uträttadt, men de danska sändebuden lofvade, att före mötet i Jönköping skulle de fångna svenska fruarna och jungfrurna komma fria hem till Sverige igen, hvilket ock skedde.
Ett vigtigt ärende kom på detta möte i Vadstena till afgörande. Det rörde Gotland, men vi lemna denna sak, tills vi här nedan komma att tala om Severin Norby.
Allt härunder rådde ett nödtvunget godt förhållande mellan konungarne Gustaf och Fredrik. Man skulle icke tro det, att på en tid, då den senare icke drog i betänkande att uppträda med sina företrädares anspråk på Sveriges krona, och medan den förre innehade tvänne landskap af Fredriks konungarike, medan således förhållandet dem emellan måste vara spändt och fiendtligt, den ene begär och får hjelp af den andre. Men detta inträffade verkligen. Fredrik begärde hjelp att återtaga Malmö och Köpenhamn, hvilka städer ännu voro konung Christian trogna och väntade på hans återkomst. Gustaf skickade denna hjelp. Berent von Mehlen fick befallning att skicka en stark fänicka landsknektar till belägringshären framför Malmö, och herr Berent sjelf skickades att med tio skepp intaga Bornholm. Detta skedde på hösten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
