Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungamötet i Malmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyra eller sex af Sveriges rikes råd med fullmakt att afhandla och afsluta de mellan de ifrågavarande makterna omtvistade ärenden.
Denna skrifvelse smakade väl mycket af de gångna tidernas öfversittarton från Danmarks sida, och det var naturligt, att sådant skulle väcka förtrytelse hos den unge och kraftfulle svenske konungen. Så uppfattades ock saken af Gustafs omgifning. Biskop Hans skref och afstyrkte från att sätta någon lit till de danskes förslag. Med lifligt minne af de många fruktlösa mötena under riksföreståndartiden, förklarar han danskarnes enda syfte vara att förhala tiden, och han för sin del visste icke, »att svenske män något vunnit af de danske genom dagtingningar».
Gustaf svarade derför undvikande i afseende på sjelfva mötet, men tillade, »att det kom honom underligt och sällsynt före, att konung Fredrik sådant möte utskref, som gälde alla tre rikena, innan han derutinnan rådfört sig med honom (Gustaf), såsom tillbörligt varit». Medan Gustaf sedan vistades i Kalmar för att se rikets här och flotta afgå till Gotland, kom ett nytt bref från konung Fredrik med underrättelse att Köpenhamnsmötet blifvit uppskjutet till midsommaren.
Emellertid inträffade hvad vi härofvan omtalat, att Norby gick i konung Fredriks tjenst, hvarigenom naturligtvis saken vände sig till att blifva ett krig mellan Sverige och Danmark. Gustaf hade redan förut kännedom om hemliga underhandlingar mellan Norby och konung Fredrik, och svenska skepp hade i sjön uppbringat danska fartyg, som förde lifsförnödenheter till Norby. Han skref derför till de wendiske städernas fullmäktige, hvilka ankommit till Köpenhamn för mötets skuld, »att de framdeles ville omaka sig hit in i riket till orda med honom uti Jönköping söndagen näst efter Magdalena» (den 24 Juli).
Konung Gustaf infann sig här med sitt råd, hvaribland sågs både biskop Hans från Linköping och biskop Ingemar från Vexiö. De wendiske städernas fullmäktige kommo och i sällskap med dem två danske rådsherrar och riddare, Albrekt Jepsson och Åke Bragde. De danske herrarne framförde ytterligare sin konungs begäran, att Gustaf ville infinna sig personligen på ett möte antingen i Köpenhamn eller Malmö, och de understöddes lifligt af de hanseatiske. Desse bemödade sig tillika på allt sätt att återställa vänskapen mellan Sverige och Danmark och framstälde nödvändigheten af ett fast förbund mellan de nordiska rikena och hansestäderna, så att de samfäldt måtte kunna motstå sin gemensamme fiende, Christian.
Sådant kunde dock icke ske – menade de danske herrarne – om icke konung Gustaf ville upphäfva belägringen för Visby och kalla sitt krigsfolk tillbaka från Gotland samt återlemna Bleking och Viken till Danmark. Och hvar så icke skedde, nödgades konung Fredrik undsätta Severin Norby med värjande hand, ty han hade nu gifvit sig under konung Fredrik och höll honom till handa slottslofven på Visby. – Härtill svarade svenskarne, »att hvad som nu begärdes vore föga egnadt att åstadkomma någon vänlig handel eller personligt möte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
