- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
101

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berent von Mehlen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Norby, var slottet ännu den 1 September i dennes och sålunda äfven i konung Fredriks händer. För Lars Siggesson återstod derför intet annat än att uppgöra om öns öfverlemnande åt Danmark.

Konung Fredrik hade för samma ändamål ditsändt trenne riksråd, och allt gick enligt Malmö recess i verkställighet, åtminstone hvad Sverige beträffade. Berent von Mehlen och det svenska krigsfolket lemnade ön. De tyska knektarne visade dervid mycket missnöje öfver uteblifven sold och hotade att taga konungens skepp och fältstycken i qvarstad, tills de fått sina fordringar uppfylda. Genom stora ansträngningar, hvarvid Stockholms borgerskap synnerligen utmärkte sig, i det de utbetalade 700 mark till konungen, lyckades det att stilla de oroliga knektarna. När de kommo till Stockholm, kallade konungen till sig deras höfvidsman och förehöll dem i skarpa ordalag deras beteende samt straffade dem på det sättet, att han afdrog återstoden af deras innestående sold, hvarförutan han afskedade en del och belade med hårdare straff en annan. Berent von Mehlen begaf sig från Gotland till Kalmar, der han tänkte på helt andra saker än att stå till svars för sitt uppförande på Gotland.

Konungen å sin sida hyste väl redan nu misstankar mot mannen, men han qväfde dem eller lät dem åtminstone icke komma till utbrott, så mycket hellre som han visste att ondt tal fördes om honom för herr Berent, liksom om denne för honom sjelf. Härunder gick året 1524 till ända, och julen nalkades. Gustaf tillbragte denna jul i Upsala, men i de första dagarna af Januari 1525 var han i Stockholm.

Här firade han sin systers Margaretas förmälning med grefve Johan af Hoya. Såsom man kan förstå, voro en mängd herrar när och fjerran ifrån inbjudne till bröllopet. Äfven herr Berent var bjuden, men kom icke. Konungen hade till och med i sitt bref bedt honom icke fästa sig vid det lösa tal, som kringfördes af bådas fiender, ty han hade af konungen intet annat än godt att vänta. Konungen fruktade för den möjliga följden af herr Berents uteblifvande, att han skulle gå förlustig om Kalmar slott. Han skref också samtidigt till Olof Larsson, som jemte herr Berent förde befälet på slottet, att han skulle hafva ett vaksamt öga på denne och med tillhjelp af Kalmar borgare förhindra honom från att sätta sig i besittning af slottet.

Då herr Berent icke kom, ökades konungens misstankar. Ett stort rådsmöte var då församladt i Stockholm, och så väl konungen sjelf som rådsherrarne skrefvo ytterligare och bådo herr Berent infinna sig, försäkrande honom om allt godt från konungens sida. Brefven öfverlemnades åt Knut Andersson och Nils Eriksson, hvilka skulle rida ned till Kalmar med dem och öfverlemna dem herr Berent i händer. De båda herrarne redo åstad, men när de kommo till Kalmar, befann sig Berent icke der. Han hade sjöledes begifvit sig uppåt Stegeborgs skärgård och öfverlemnat Kalmar slott åt sin broder Henrik. Det föranledde ett nytt bref från konungen till Berent, som ändteligen på våren ankom till Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free