Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Severin Norby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksföreståndare i Sverige, om han kunde vinna några framgångar i detta rike, och i samma månad gjorde han från Gotland ett anfall på de blekingska och skånska kusterna. Sölvesborg, Åhus och Landskrona föllo i hans händer, och i Skåne var det endast Malmö, som icke för honom öppnade sina portar. Här hade hela skånska adeln inneslutit sig, afbidande undsättning från konung Fredrik, något som dock var vanskligt nog, ty konung Fredriks tron stod vid detta anlopp ingalunda säker.
Norby förkunnade, att han kom på konung Christians vägnar för att rädda allmogen från adelns förtryck, och bref från konung Christian, som utspreds, skildrade på det bjertaste det elände, hvari allmogen råkat genom den adeln gynnande konung Fredriks tronbestigning, samt uppmanade skåningarne att gå Severin Norby till handa. Följden häraf blef, att bönderne reste sig, och det icke blott i Skåne, utan äfven från Jutland inlupo underrättelser, som icke voro för Fredrik gynsamma, medan man i sjelfva Köpenhamn så litet drog i betänkande att visa sin ovilja mot Fredrik, att man icke ville tillåta hans marsk föra mer än tjugu man i sänder genom staden till Skåne.
I April stod dock Johan Rantzow med en kunglig här i Skåne och besegrade bondehären i tvänne drabbningar vid Lund och Landskrona. I den första anfördes bönderne af den ofvannämnde junker Moritz af Oldenburg, i den senare af en Otto Stigsson.
Derefter inneslöt Rantzow Norby sjelf i Landskrona, medan en dansk styrka liktidigt anföll hans slott Visborg på Gotland. För Norby syntes allt förloradt; ty huru tappre än hans män voro, och huru tillgifne och trogne mot honom, var det dock omöjligt att motstå öfvermakten. Men för Fredrik var det hufvudsaken att komma i besittning af Gotland, och derför började han åter underhandlingar. Dessa slutade dermed, att Norby till konungen öfverlät Gotland, Visby och Visborg, hvaremot han erhöll Sölvesborgs och Åhus slott, sedan han uppsagt konung Christian huldskap och troskap.
Under tiden skulle, enligt beslutet i Malmö föregående höst, det stora möte hållas i Lybeck, der frågan om Gotland skulle bringas till slutligt afgörande. Det gick dock med detta som med de flesta möten under dessa tider, att något brast i afseende på ett eller annat af de gjorda öfverenskommelserna, så att hufvudsyftet med dem aldrig vans. Så äfven här. Men de från Sverige utsedde fullmäktige, den nyvalde erkebiskopen Johannes Magnus och grefve Johan af Hoya, infunno sig. Dessa öfverenskommo med Lybeck om en fortfarande fred mellan denna stad och Sverige, medan mellan Danmark och Lybeck uppgjordes den öfverenskommelse, att hansestaden för all den hjelp, som den lemnat Fredrik, senast nu mot Norby, skulle under fyra år behålla Gotland med Visby och Visborg.
Lybeckarne hade också deltagit i kriget mot Norby i Skåne, och det var till dem som denne måste öfverlemna Landskrona. På grund af öfverenskommelsen med Danmark skickade Lybeck redan i April 1525 en flotta till Gotland och togo ön och Visby i besittning. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
