Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Constantinopel – våra fäders Miklagård – eröfrades af turkarne. En mängd grekiska lärde flyktade nu till vesterlandet med sina lärdomsskatter från det gamla Grekland och Rom. Här upplifvades i vesterlandet hågen för att lära känna de gamles skrifter, deras samfundslagar och deras filosofiska lärobyggnader, och detta bidrog att liksom uppöfva menniskoförståndet till större forskningar och till fördomsfrihet. Dertill medverkade äfven upptäckten af Amerika genom Columbus och af sjövägen till Indien genom portugiserna, i det att synvidden för det gamla Europa vidgades och i sin mån uppöfvade och lockade menniskoanden att skåda ut från det trånga och begränsade till något stort och obegränsadt. Med dessa vigtiga händelser utgick 1400-talet och ingick det 16:e århundradet.
Med dessa osynliga, men derför icke desto mindre mäktiga bundsförvandter uti den allmänna tidsandan uppträdde Luther. Han började striden med att uppspika 95 satser mot aflatskrämeriet. Det skedde dem 31 Oktober 1517. Till en början var det ej hans afsigt att gå längre, men det ovisa motstånd, som han rönte från påfvens sida och den gamla lärans anhängare, förmådde honom att steg för steg rycka allt längre framåt. Och han förfäktade sin sak med en sådan djerfhet och en så lefvande kraft, att han hänförde alla som hörde honom, och från alla håll strömmade ynglingar till Wittenberg att höra den märkvärdige mannen och af honom lära de gudomliga sanningarna.
Vi hafva ett bref från en svensk vid namn Petrus Magni, hvilken vid denna tid vistades i Rom och der förestod det så kallade S:t Britas hus samt var Vadstenaklostrets ombudsman hos påfven. Han skrifver om Luthers uppträdande: »Nu i år skref en doktor af S:t Augustiniorden nere i Tyskland i ett studium som heter Wittenberg många conclusiones (satser) mot aflat och sände vida omkring och hit till påfven. Och hade påfven honom, han brände honom slapro; men han hafver bakståndare. En annan doktor här i Rom skref svar deremot på påfvens befallning, och der han menade lösa lyckan, der gjorde han knuten, hvilken jag sänder eder med detta bref. Jag har läst, huru aflat först börjades, och är lösjordad grund. Men poenitentia (ånger) är tryggaste vägen, der vill jag dö uppå.» Det anförda visar, hur man i sjelfva Rom, i påfvens närhet, vågade tänka om denna sak.
Det dröjde icke länge, förr än dessa läror kommo till Sverige. Vi skola här nedan närmare afhandla detta ämne. Här vilja vi blott påpeka, att reformationen var den vigtigaste häfstången för att rubba de gamla medeltidsförhållandena och föra samhällena in på ett nytt utvecklingsskede. Allt måste för den falla, som icke hade sin grund i Guds ord, och först af allt presternes öfvervägande politiska inflytande. Deras rikedomar försvunno, de blefvo ej mera furstar i den verldsliga staten. Klostren försvunno äfven, och likaså alla dessa fördömliga sätt att locka penningar från de enfaldige, i det man närde vidskepelsen – öronbikten, själamessorna och det kristna afguderiet med jungfru Marias och helgonens bilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
