- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
130

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen och den nya tidens män

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkans dekreta och den kyrkliga friheten, gående ut derpå, att den nuvarande kyrkan månde återbringas till den första kyrkans fattigdom.» Biskop Hans är nu upptänd af harm öfver nyheterna och tillstyrker, att den påflige legaten måtte uppmanas att icke begifva sig bort ur riket förr, än en sträng undersökning blifvit gjord med mäster Olof, såsom den der vore misstänkt för kätteri.

Men fruktlösheten af alla sträfvanden mot den nya läran tjenade blott att hos den gamlas försvarare öka farhågorna, bitterheten. Mäster Olof och hans lärjungar fortforo oförskräckt att predika.

Så kom riksmötet 1523. Här hörde Gustaf den nya läran predikas af mäster Olofs lärjungar. Man har inga bestämda underrättelser om att han före denna tid fått kännedom om dessa rörelser inom kyrkan. Under de åtta månaderna, som han tillbringade i Lübeck, kunde han väl hafva hört något derom, men då var han så helt och hållet och uteslutande upptagen af tankarna på fosterlandets nöd, att han föga kunde egna någon uppmärksamhet åt en sak, som man i förstone antog röra kyrkan och de lärde ensamt. Så var det ock när han väl kommit hem. Huru kunde väl han egna ett ögonblicks tanke åt den obetydlige predikanten i Strengnäs, de dagar han med hela sin själ arbetade för fosterjordens befrielse från den främmande konungens välde, då sjelfve biskop Hans först detta år rätt började vända sina blickar åt detta håll? Derför var det med förundran, som han här i Strengnäs hörde talas om en ny lära och hörde den predikas.

Och han tillkallade erkedjeknen Lars Andersson och sporde honom till, hvad detta var för en lärdom, och hvad bestånd densamma kunde hafva med sig. Erkedjeknen upplyste konungen om Luthers verksamhet i Tyskland och visade derjemte, att den verldsliga makt och den rikedom, som kyrkan under de gångna åren vetat att förvärfva, icke hade något stöd i den heliga skrift. Konungen blef vunnen för saken och fattade tillika så stort förtroende för erkedjeknen, att han gjorde honom till sin kansler. Riksmötet i Strengnäs är icke minst vigtigt genom det möte af betydelsefulla män, som här egde rum, och genom de mäktiga krafter, som till följd deraf förenades till gemensam verksamhet för den goda saken, vi mena konungen, Lars Andersson och Olaus Petri. Det var ock der som för den motsatta sidan en ny kämpe först visade sig – Johannes Magnus. Märkeligt nog var det just vid samma tidpunkt, som påfven sjelf genom sitt okloka bref om Gustaf Trolles återinsättande på Upsala ärkebiskopsstol liksom påskyndade konungens aflägsnande ur den gamla kyrkans sköte.

Utom dessa omständigheter att konungen fästade vid sig en den nya läran så tillgifven man som Lars Andersson, kan man icke säga att han uttalade sig till förmån för denna lära. Att han fattade hennes företräden framför den gamla, torde väl vara utom allt tvifvel, liksom han äfven klart såg de stora fördelarna för riket, om kyrkans rikedomar kunde komma detta till godo, men han var allt för försigtig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free