Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederdöparne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sannskyldig religion och gudsdyrkan att så storma och bullra och föra folket in i ett så groft svärmeri, att ingen kunde veta, om de voro rasande och uppenbarligen besatte.» – »Veten I icke» – sade den förtörnade konungen ytterligare – »att intet kan föras till en god ända, utan att der följer saktmod och ordning med? Nu hafven I det allt väl bestäldt! Allmogen i hela Upland är deröfver förargad vorden till uppror och gifver den evangeliska läran skulden, att den allt sådant kommer å väga. Men I skolen få eder lön!»
De kastades i fängelse, och Gustaf aktade låta straffa dem till lifvet. Men genom förböner och böter lät han beveka sig att skänka dem lifvet. De förvistes ur riket och förbjödos vid lifsstraff att dit återvända. Till Sverige återkommo de icke heller, men nio år efteråt drabbades de dock af det dödsstraff, som de här undgingo. De uppträdde nemligen tillsammans med en Johan af Leyden i den westfaliska staden Münster i Tyskland år 1533, och efter de förfärligaste dåd af tygellöst sjelfsvåld blefvo de der till slut dömde till döden.
I Stockholm fortgick derefter reformationsverket med fart. Den nya läran predikades utan hinder, svenska psalmer sjöngos och klostrens anseende började betydligt aftaga. Det var som om det öfverståndna bullret likt en häftig, men snart upphörande störtflod brutit fram och väl förstört mycket, men ock rensat bort och ryckt med sig mycket gammalt och ihåligt. Det, som kullstörtat, fick förblifva borta, medan många, som dittills varit tveksamma, nu bestämde sig för att icke tillbedja någon annan än den ende sanne Guden, som aldrig kunde släpas i smutsen och stympas, liksom dessa helgonbilder, hvilka de hittills egnat sin dyrkan.
Men landskapen närmast omkring Stockholm, som fattat missnöje med de förargelseväckande uppträdena derstädes och der folkets sinnen ständigt retades af munkar och prester, behöfde lugnas. Konungen företog derför en färd genom dessa landskap, och öfverallt, der han kom, samlades allmogen omkring honom, och han talade milda och fogliga ord om den rena evangelii lära, att hon icke vore ny, utan densamma som Kristus och apostlarne lärt och våra fäder hållit. Till de landsändar, dit han ej sjelf kom, sände han skrifvelser med några goda män af ridderskapet, biskoparna eller andra, som dertill voro skicklige.
De evangeliske presterne förordnade han att taga saken visliga före och med större saktmod och enfald, än som dittills skedt vore, så att de icke för hastigt fölle på någon artikel, som kunde väcka förargelse, icke heller skälla på någon, hvarken på påfven eller hans biskopar, ty det väckte genast förargelse hos det oförståndiga folket, som sade, att de predikade en ny tro. Tillika förehöll han dem, att de fleste bland dem vore för mycket bullersamme och utfore med stor obeskedlighet, icke hafvande det rätta sättet och förståndet att föra folket in i Guds ords rätta grund och mening. Ty en del talade för mycket spotskeliga om helgonen, andra fördömde goda gerningar utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
