Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Mäster Knut och Peder Sunnanväder
- Konung Gustaf och erkebiskop Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbundet land» – heter det bland annat – »hafvande på ena sidan ryssar, preussar och tyskar och på den andra de danske; om vi för den skull skola förbinda oss med några utländska herrar och furstar, om så hände att några utländske furstar förbundo sig med oss i vänskap med giftermål.»
Knappast kan hvad som denna tid tilldragit sig i Dalarne få namn af uppror. Prelaterne ville ett sådant, men det kom aldrig till utbrott. Deras slutliga öde vilja vi omtala i ett annat sammanhang.
Nu må vi kasta en blick på den gamla kyrkans dåvarande öfverhufvud.
Konung Gustaf och erkebiskop Johannes.
Det goda förhållande, som rådde mellan konung Gustaf och erkebiskop Johannes allt ifrån dennes ankomst och ännu, då konungen på Vadstena möte föreslog honom jemte grefve Johan af Hoya till Sveriges ombud i Lybeck, fortfor äfven efter erkebiskopens återkomst från denna beskickning, hvilken varade från pingst till September 1525. Erkebiskopen var en mild och saktmodig man och en varm vän af sitt fosterland. Men för de tider, uti hvilka han lefde, blef hans saktmod svaghet, och derur utvecklade sig en obeslutsamhet och ett vacklande, som gjorde honom i hög grad olämplig för sin höga plats att vaka öfver sin kyrkas rättigheter. Att gå en medelväg mellan det gamla och det nya, att lemna den ena handen åt konungen och den andra åt biskop Hans Brask, det var i sjelfva verket en omöjlighet, och den som vågade försöket måste blottställa sig för att krossas vid de båda motsatta polernas urladdning. Erkebiskop Johannes intog emellertid en ställning midt emellan dessa ytterligheter.
Under Februari och Mars månader 1526 företog sig erkebiskopen en visitationsresa kringom sitt stift. Han omgaf sig derunder med all den ståt, som en medeltidserkebiskop kunde utveckla. Icke mindre än 200 personer redo i hans svit, och deribland flere adelsmän, hvilka voro i hans tjenst. Emedan han sjelf icke var vigd, så kunde han icke förrätta alla de handlingar, hvilka tillhörde en erkebiskop, utan förde med sig en gråbroder vid namn Vincentius, som skall hafva varit vigd och derför kallas biskop. Denne förrättade å erkebiskopens vägnar de heliga ceremonierna, vigde altaren, kyrkokäril och kyrkomurar samt kristnade kyrkor. För att visa sitt nit mot det lutherska kätteriet och sin värma för presterlig renlefnad utkräfde erkebiskopen med stränghet af sina prester böter för frillor och oäkta barn.
Från Helsingland skref Johan till erkebiskop Olof Engelbrektsson i Trondhjem och anhöll om ett möte i Jemtland, der han ämnade infinna sig i början af Mars månad. Han ville dels upplifva gammal bekantskap, dels öfverlägga om de nordiska rikenas angelägenheter och om den kristna kyrkan. Huruvida mötet blef af, vet man icke. Men så väl den praktfulla visitationsfärden som det beramade mötet blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0153.html
