Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Konung Gustaf och erkebiskop Johannes
- Domen öfver Knut domprost och Peder kansler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mängd gamla handlingar, krönikor och bref, som han fört med sig hemifrån. Han dog i Rom år 1544 och begrofs i Peterskyrkan på påfvens bekostnad.
Domen öfver Knut domprost och Peder kansler.
De till Norge undanflydde prelaterne fingo ej länge der förblifva i ro, fast erkebiskop Olof i Trondhjem betraktade dem som martyrer för den heliga kyrkan och skall hafva låtit anställa förböner för konung Gustaf, att han måtte blifva stadig i tron. Erkebiskop Johannes skref derom till konungen redan tidigt på våren 1526. »Det är väl bedit» – sade konungen dertill – »ändock väl kan hända, att mesta parten af dem vet en ringa ting af hvad en rätt kristlig tro är.»
Ganska tidigt, må hända till och med innan han ännu visste att de båda prelaterne befunno sig i Norge, skref konungen den 18 Mars 1525 till norska riksrådet och begärde, att intet skydd måtte lemnas förrädare. Något senare, när konungen fått in Kalmar från Berent v. Mehlen, skref han på nytt till Norge, förkunnande denna händelse och påminnande om Malmö recess, der det hette, »att om någon skalk bedrifvit något oredligt stycke i Sverige och begåfve sig in i Danmark eller Norge, skulle han förhindras och utlemnas». Men dessa skrifvelser uträttade intet. Ännu i Februari 1526 förnyades lejden för både Peder kansler och domprosten, och norrmännen skrefvo till konung Gustaf, att de gifvit flyktingarne sin lejd, icke i någon ond mening, utan snarare Sveriges rike till godo, på det att de ej skulle undkomma till konungens eller deras fiender. Ville konungen å sin sida gifva lejd, ville de ifrågavarande inställa sig.
Äfven till konung Fredrik i Danmark skref Gustaf om de förrymde och begärde deras utlemnande, och han förundrar sig – i bref till de norske herrarne – »att de icke mera aktade sin konungs och herres skrifvelse och Malmö recess». Slutligen i April 1526 skickade Gustaf den begärda lejden. »Herr Peder och mäster Knut skulle frie och säkre för allt öfvervåld komma in i Sverige före Larsmessan nästkommande att stå till rätta för tillbörliga domare, lida och umgälla hvad rätten gifver, och sedan, om deras undskyllan kan finnas, frie och säkre få återvända till Norge utan all arga list.» Denna lejd var väl icke sådan, som flyktingarne önskat, ej heller voro de norske herrarne nöjde med den, ty de hade velat en domstol enligt den gamla kyrkans lag; men de måste foga sig efter som det var, och konung Fredrik skref uttryckligen och tillkännagaf sin vilja, att de skulle utlemnas.
Erkebiskop Olof sände »med sitt eget bud» – som det heter – mäster Knut till konung Gustaf. »Han skulle gerna hafva skickat herr Peder med», skref han, »om hans (Peders) sjukdom icke hade förtagit det.» Sjukdomen var dock icke så farlig, ty han sökte gömma sig undan, och sjelfve erkebiskop Olof hade spejare ute att eftersöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0158.html
