Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen öfver Knut domprost och Peder kansler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utlemnades han till konung Gustafs män. Det skedde i September, således månaden efter sedan dom fallit öfver Knut.
Vid ankomsten till Stockholm lät konungen utföra Knut domprost ur fängelset, så att båda prelaterne på en gång höllo sitt intåg i staden. Detta skedde på ett sätt, som ingen väntat. Sittande bakfram på utsvultna hästar och iklädde trasiga korkåpor, samt Knut prydd med en biskopsmössa af näfver och herr Peder med en krona af halm och ett söndrigt träsvärd vid sidan, fördes de genom Stockholms gator, från norrport åt söder genom den ena långgatan och tillbaka genom den andra till Stortorget. En stor hop folk i »larfva-kläder» följde, och de skreko och ropade, »om någon hade sett till konung Gustaf, eller visste, hvart han tagit vägen, ty nu vore kommen en ny konung, herr Peder kansler Sunnanväder!» När tåget stannade på Stortorget, stäldes prelaterne på kåken och måste dricka med bödeln, hvarunder af de förklädde afsjöngos många rim, alla häntydande på, att de vise männen hellre velat blifva uppenbara förrädare än stå med deras rätte konung och fädernesland.
Man kan vid detta uppträde med skäl anmärka, att konung Gustafs förfarande mot de förvunne brottslingarne icke var sådant, som man skulle önska. Man skulle alldeles hafva velat haft borta detta offentliga förhånande af de olycklige, detta deras prisgifvande åt den låga folkmassans förlustelse. Men man torde dock, innan man fäller sin dom, böra taga i betraktande den tid, då detta tilldrog sig. Mycken råhet fans då ännu qvar både hos högre och lägre. Luther sjelf tillät sig i sina predikningar månget yttrande, som skulle förefalla vår tids menniskor allt för groft. Tillika synes konung Gustaf här hafva haft den särskilda afsigten att visa, det icke ens prelatens kåpa skyddade för lagens räfst, när verkligt brott var för handen, och visa det på ett sådant sätt, att det icke så lätt skulle glömmas.
Rättegången mot herr Peder företogs nu, men icke förr än följande året. Vid distingsmarknaden år 1527, då konungen kom till Upsala, sammankallades den 18 Februari i stora salen på erkebiskopsgården alla närvarande herrar af riksens råd, biskoparne Magnus Sommar i Strengnäs och Petrus i Vesterås, samtlige ledamöterne af domkapitlet i Upsala samt trenne af Stockholms borgmästare och många fogdar. När alla voro församlade, infördes biskop Peder. Vi kunna lätt föreställa oss känslorna så väl hos honom som hos de andra herrarne, hvilka nu sutto som hans domare, men väl mindes gamla tider, då många ärenden gingo genom herr Peders hand till och från riksföreståndaren. Också utvisade de närvarande prelaternes och kanikernas anleten den högsta bestörtning.
Konung Gustaf uppträdde äfven nu som åklagare. Han framlade – säger Tegel – mer än sextio förrädiska och lögnfulla bref af herr Peder, under de förlidna åren utspridda bland menige man i Dalarne. De verldslige herrarne af rådet företogo genast saken till afgörande och tillsporde de andlige om deras mening och råd. Desse, som helst hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
