Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daljunkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sönderskurna kläder begagnades vid hofvet; öfver förmenandet att detta uppror vore företaget för Gustaf Trolles skull; öfver föregifvandet att bönder icke ville slåss mot bönder; öfver fogdars otillåtna handel, samt öfver det Lutheri, hvarom vore största ropet, synnerligen om den predikan i Stockholm och svenska visor och sång.
Konungens svar var af följande hufvudsakliga innehåll. Det stora myntet var slaget till krigsfolkets aflöning och ej till handel, men i sinom tid ville han slå mindre mynt; mynthuset i Vesterås berodde på grufvorna, hvilka nu icke gåfvo mer än som kunde slås på myntet i Stockholm, men äfven detta skulle ändras, när grufvorna gåfvo mera; ingen gärd hade pålagts utan riksens råds samtycke; krigstillståndet hade fordrat mer krigsfolk än vanligt och slotten varit otillräckliga till deras borgläger; att kloster dertill användts, hade skett till allmogens lindring; alla borgläger skulle upphöra, när riket finge säker fred; konungen hade gjort allt för att afhjelpa det dyra köpet; den kyrka eller det kloster funnes icke, som han velat omkullslå, men Gripsholm hade han tagit i besittning såsom sitt arf och eget; hade någons lön blifvit förhållen, skulle sådant straffas; bruket med de sönderskurna kläderna beklagade konungen, hade ingen tvungit dertill och den det gjorde, hade sjelf skadan deraf, hvarken konungen eller någon annan herre ville gifva sina svenner mera kläde derför, att de skure sönder dem; så väl Gustaf Trolle som konung Christian, kanske äfven presterne, hade fördel af att väcka inbördes strid i riket, men dalkarlarne gjorde väl, om de aktade sig för deras stämplingar; deras vilja, att bönder icke skulle strida mot bönder, var prisvärd, men när någre ville bringa obestånd i landet, måste de öfrige försvara rike, hus och hem; olaga landsköp skulle strängeligen bestraffas; om något Lutheri visste han intet annat att säga, än att han låtit predika det heliga evangelium, på det presterne icke må till sin girighet bedraga den menige man med dikter. Derför klagade munkar och prester, att han upptoge en ny tro. Det vore godt, om menige man ville detta besinna. – I alla landskyrkor öfver hela riket vore det sed att sjunga på svenska och lofva Gud; han förundrade sig derför att detta tadlades i Stockholm, der dock sjönges på latin liksom tillförene. Dock vore det ju bättre, om det skedde på vårt eget mål, som vi förstå, än på latin, som vi icke förstå.
Sedan konungen vidare uttalat sin förundran öfver, att de gode männen i Dalarne befattade sig med den sak, som de icke begrepe, hvartill han dock väl märkte att de voro förledde af prester och munkar, som icke ville att sanningen om deras bedrägeri skulle blifva känd, slutar han sin skrifvelse med ett tillkännagifvande, att, hvar yttermera behöfdes att svaras på de gjorda framställningarna, ville han gerna göra det inför riksens råd och den menige man, som församlas helga trefaldighets tid i Vesterås, så att icke skulle behof göras, något obestånd företagas i riket för hans skull. Man hade tillräckligt att sköta med det som från konung Christian och andra rikets fiender tillstundade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
