- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
168

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vesterås riksdag 1527

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvudsakligen, först »påminnelser om hvad konungen gjort för riket, huru han blifvit vald till riksföreståndare och konung, båda delarna emot sin vilja, vidare huru han alltigenom haft att strida mot så väl utländske som inländske fiender, hvarför han ock försökt att blifva regementet qvitt, men hade genom böner och löften låtit förmå sig att det behålla. Dag och natt arbetade han för rikets väl, men allt uttyddes till det värsta och han rönte icke annat än förtal, stämplingar och förräderi, allramest i Dalarne. De gode männen deruppe berömde sig af att hafva satt honom i högsätet, emedan de voro med, när Gud gaf första segern här vid Vesterås, och de vilja till- och afsätta i regementet, som dem godt synes, så att, när någon vill begynna obestånd, behöfver han blott draga upp i Dalarne, så har man strax uppror i landet».

»Man klagade öfver de dryga gärderna, och han medgaf, att de voro oftare pålagde, än han ville, men han påminte om fejden med konung Christian och med Severin Norby och hans parti och det inbördes obestånd, som påstämplades honom af hans egen allmoge – budkaflarne gingo nu snörade och brända i Vestergötland till följd af ett lögnaktigt rykte om en ny skatt af 4 lod silfver på hvar skattebonde och 2 lod silfver på hvarje landbonde – för hvilket allt han nödgades hålla mera krigsfolk, än som förr behöfts. Sändebud från de tyska städerna, till hvilka riket råkat i en dråplig skuld, voro ock närvarande – de som ville undandraga sig gärderna, kunde nu sjelfve handla med dem och se till, om de läto betala sig med uppror eller ej.»

»Man klagade vidare öfver den dyra tiden och öfver att han lade sitt krigsfolk i borgläger i kloster och städer samt plundrade kyrkor och kloster, men hvad på honom ankom, hade han sökt lindra den dyra tiden genom förbund med Holländarne och åstadkommande af tillräcklig införsel – för regn och god väderlek rådde Gud! – och i afseende på den senare beskyllningen, så hade det skett dels till allmogens lättnad, dels med riksens råds samtycke.»

»Slutligen pådiktade man honom en ny tro och beskylde honom att icke vilja hafva några prester i landet. Han hade dock endast velat hjelpa fattige män till rätta mot presterna, hvilka genom sin sjelfdiktade gudstjenst slagit under sig jorden, så att kronan och ridderskapet här i riket icke hade tredjeparten mot prester och munkar. Den senare beskyllningen vore en så uppenbar lögn, att man borde blygas inför Gud och menniskor att sådant tala. Konungen visste så väl som någon annan, att man icke kunde vara utan lärare och kyrkoprester; han hade derför låtit predika Guds rena ord och evangelium och hade nu en del af dessa predikanter här att i ständernas närvaro svara till deras lärdom, om den är rätt eller orätt, på det den som rätt hafver må vid makt blifva och styrkas af allom, och dermed all tvedrägt upphöra.»

»För allt detta ville konungen nu stå till svars, men han hade orsak att förnya sin begäran att blifva qvitt regementet, så att riket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free