Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens kröning. Dalupproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han påminte tillika om det tålamod och den mildhet, som konungen bevisat dem först i deras uppror på herr Peder kanslers och mäster Knuts tid och så nu med dalatjufven.
Dalkarlarne tackade för den nåd konungen bevisat dem, men visste sig icke sedan dess hafva gjort något illa. Då började herr Måns med en ännu större skärpa: »Det är illa nog», sade han, »att hafva ett olydigt, styft och förrädiskt hjerta mot sin herre och konung, som I hafven, hvilket nogsamt bevisas deraf, att så ofta konungens sändebud komma hit upp, så ären I strax redebogne att spänna edra armborst och lyfta yxorna öfver hufvudet på dem, slitandes den slemmaste mun på dem, som I någonsin lärt hafven. Och hvad som mera är, I talen fast spotskeligen och försmädeligen om vår nådige herre och konung, hvilket strider emot Guds och Sveriges lag, och den det gör har förverkat lifvet. I kunnen derför fritt förlita eder derpå, att med mindre I nu kunnen sådant hos konungen afbedja och tigga om nåd och utlofva bättring, så ären I värde att så straffas, att icke en man må komma härifrån hem till sitt igen!»
Rådsherrens stränga tal, som fick sin behöriga färg af det rundt omkring stående krigsfolket och de framdragna kanonerna, äfvensom af den stränge konungen, gjorde åsyftad verkan på dalkarlarne. De föllo till föga och bådo riksens råd fälla förbön för dem hos konungen. Rådsherrarne redo då fram till det ställe, der konungen höll, och denne befalte dem att uttaga ur hopen dalatjufvens yppersta råd och dem, som deras onda mun på honom (konungen) brukat hade. Konungens befallning blef genast verkstäld. Dalkarlarne utlemnade sjelfve de förnämste af dem, som deltagit i upproret, och desse dömdes af lagmännen och riksrådet efter Sveriges lag till döden, hvilken dom på stället gick i verkställighet. Men när de öfriga bönderne fingo se blodet börja rinna, grepos de af en stor förskräckelse, kastade sig på knä framför konungen och bådo för Guds skull om nåd, utlofvande med hand och mun bättring för framtiden. Konungen var en stund döf för deras rop, men lät slutligen beveka sig af deras böner och tårar. Han hade fått sin vilja fram, »att räddhåga skulle komma till många, men straffet till få», och dermed var han nöjd.
Genom hvad som skett hoppades konungen hafva återbringat fred och rolighet i denna landsända, och en skrifvelse till hela riket utfärdades den 28 Februari, hvari den återstälda endrägten förkunnades.
Från Tuna drog konungen med herrarne och krigsfolket öfver Kopparberget till Svärdsjö och derifrån öfver skogen in i Helsingland. I Delsbo höll han här landsting med allmogen från Helsingland, Medelpad och Ångermanland. Det var den 12 Mars. Dessa landskaps allmoge hade mottagit bref från Dalallmogen och icke synts obenägen att lyssna till uppmaningarna, ehuru de nu liksom vid uppresningen mot Christian velat afbida tiden och derunder förhållit sig stilla. Det tillgick nu i Delsbo alldeles som förut i Tuna. Bönderne omringades af konungens krigsfolk. Men Helsingarne skyndade att afväpna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
