Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vestgötaherrarnes uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen, utan i att ens hafva brutit dem, försäkrande tillika om sin trohet och förklarande sig villige att tillsäga sin fader fiendskap, om konungen så fordrade. Genom Johan Thureson, som 1527 blifvit förmäld med Christina Gyllenstierna, skulle herrarne vinna ökad styrka gentemot folket, på hvilket Sturenamnet aldrig förlorade sin verkan. Så väl Johan som fru Christina voro dock för högsinte och konungen för mycket tillgifne att låna sig åt sådant, som nu förehades. Men vestgöta-adeln förenade sig, som vi nämnt, omkring den gamle lagmannen.
Herrarne gingo emellertid till väga med en viss försigtighet, och synbarligen togo de icke första steget. Detta skedde af småländingarne. Det var allmogen i Smålands norra och vestra härad som var i rörelse, och med dem förenade sig borgarena i Jönköping med deras borgmästare Nils Arvidsson i spetsen. De upproriske höllo sammankomster i Svenarum (den 4 April) och i Lekaryd (den 8 April) samt skrefvo derifrån både till östgötar och vestgötar, uppmanande högeligen och strängeligen de värdige fäder, ärlige herrar och gode män vid deras tro och kristliga ed att råda bot på konung Gustafs okristliga regemente. Ville de tillskrifne icke följa deras uppmaning och blifva deras »jordiska hufvud», hvarom de bådo, så nödgades de att förse sig med ett annat hufvud, »och skole vi» – heter det – »resa en här så mäktig, att vi det sjelfve med Guds hjelp och tröst, hans värdiga moders och alla Sveriges patroners nedertrycka viljom».
I Östergötland uträttades genom denna skrifvelse intet. Vid sjelfva sammankomsten i Lekaryd kommo utskickade från Östergötland – från Holger Carlsson (Gera), Magnus Johansson (Natt och Dag) samt domkapitlet i Linköping och städerna – hvilka afrådde från det obestånd, de missnöjde företagit, men de erhöllo ej annat svar, än att de skulle vända sig »till de vestgötaherrar, som det upphof begynt hade». Småländingarne ville åtnöja sig med hvad de nämnde herrarne åtgjorde. – I Vestergötland deremot hölls den 20 April ett sammanträde i Larfs prestgård. Här uppsades konung Gustaf tro och lydnad, och sändebud affärdades till Dalarne, Vermland, Helsingland, Gestrikland, Silfverbergsmän, Kopparbergsmän, Jernbergsmän, menige Upland och Östergötland att uppmana till affall från konungen och till förbund med de upproriske att nederslå hans okristliga regemente. Man beslöt äfven att sända några af de närvarande till Jönköping »att allvarligen företaga det man begynt hade, så att det näst Guds hjelp skulle komma till en god och beständig ända». Härom uppsattes och underskrefs af biskop Magnus och de närvarande herrarne ett bref såsom svar på småländingarnes bref från Lekaryd.
Detta bref finnes ännu i behåll. Krönikan berättar något ytterligare om detta möte på Larfs hed, som vi skola omtala, sedan vi först framstält konungens åtgärder för att motverka detta uppror.
Så fort konungen fått underrättelse om hvad som timat i Jönköping, skref han – det var den 6 April – till östgötarne och varnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
