Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vestgötaherrarnes uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klagade mest på mäster Lars, kansleren, och på mäster Olof. »Den förre hade snarast sagdt vållat all den ovilja, som menige man hafver till eders nåde, och vore bättre han blefve näpst allena än att månge man skulle njuta honom ond åt.» Dessa underrättelser inverkade dock icke på Gustaf, och saken utredde sig på ett oväntadt sätt.
På det ofvannämnda mötet vid Larfs prestgård, hvilket egde rum under bar himmel å den stora slätten derinvid, hade ej blott frälset, utan äfven köpstadsmän och allmoge sammankommit. Herr Thure Jönsson steg der upp på en sten och höll tal till folket, tackade för »det man alltid hållit honom för sitt hufvud, men beklagade, att konung Gustaf fallit från kristendomen och blifvit en Luther, samt att han ur sin kröningsed uteslutit artikeln om upprätthållandet af ridderskapet och kyrkans personer. Derföre vore man icke pligtig att hålla sin ed mot konungen, utan voro det af nöden att nu utkora sig en annan konung.» Biskop Magnus i Skara uppträdde derefter och förklarade, »det påfven hade tillräcklig makt att lösa dem från den ed, de svurit konung Gustaf, och det skulle han snart beställa».
Herr Thure talade ytterligare om, »att han ämnat föreslå en ny herre och konung, emedan han väl kände sina gode vestgötar, att de icke ville blifva några Luthrar, utan hålla sig vid den gamla tron, som deras fäder före dem. Ville de nu försaka konung Gustaf, skulle han genast nämna fram en annan herre och bad dem till tecken af bifall uppräcka händerna och säga ja!» Med glad förtröstan blickade herr Thure omkring sig, men der uppräcktes inga händer, der höjdes inga bifallsord. Den gamle mannen såg sig orolig omkring bland de omgifvande herrarne, då tvänne unga bönder framträdde.
Desse begärde ordet och förklarade, på den församlade menighetens vägnar, »att de icke visste något att skylla konung Gustaf för, han hade dem ingen oskäl gjort, utan tvärt om allt godt; hvad åter de gode herrarne talade om den nya tron, så kunde de, enfaldige bönder, dertill intet svara eller derom något döma, dock kunde dermed tilläfventyrs annorlunda vara, än som ryktet gick; herreskifte plägade sällan förbättra sig, och intet vore bättre än ett stadigt regemente. Det syntes dem derföre rådligt att blifva vid den trohet, som de svurit sin rätte herre och konung». Till dessa ord uppräckte allmogen händerna och ropade ja, att de dervid blifva ville.
Nu häpnade herr Thure och biskopen med de öfriga herrarne, och visste icke, hvad de rätteligen borde företaga. De rådslogo med hvarandra – heter det – och stannade till sist vid det beslut, eftersom de fruktade att allmogen skulle på stället gripa dem, att de förklarade sig villige att ramma allmogens bästa samt bad de församlade fjorton dagar derefter infinna sig på samma ställe, då man skulle förena sig om konung Gustaf och så laga, att samtlige måtte bekomma hans nåd och vänskap. Derefter skildes man åt.
Herrarne sammankommo omedelbart derefter och rådslogo om hvad som var att göra och sände bud till herr Nils i Hvalstad, som anförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
