Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gamla viker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förestäldt i konung Gustaf, liksom medeltidens biskopar vika tillbaka och försvinna med biskop Hans Brask. Men den skilnaden måste man göra mellan desse män, Thure Jönsson och biskop Hans, att den senare tillbringade sina återstående lefnadsår väl i sorg och bekymmer, men utan att någon skugga af stämplingar mot fosterlandet faller öfver honom, då deremot den förre liksom Gustaf Trolle slöt sig till Sveriges hätskaste fiende, den landsflyktige konung Christian.
Men vi må se, huru sakerna utvecklade sig för de herrar, hvilka vågat qvarstanna i Sverige, och särskildt, huru herr Thures son Göran domprost, sökte att medverka till fullföljandet af faderns företag.
Herr Göran tog sig saken an med kraft och sökte göra sitt bästa för att resa allmogen i norra Sverige. Han antog flera ryttare och drog med dem till sin sätesgård Björnö i Frötuna socken. Här samlade han omkring sig en mängd raska, men vildsinta bonddrängar till ett antal af hundra, hvilka han gaf sold som lansknektar. Han vågade dock icke länge dröja på sin gård, utan drog in i skogen derinvid, der han befästade sig, så godt sig göra lät, med bråtar och förhuggningar, hafvande sitt uppehälle från sin gård.
Så fort detta blef bekant för bröderna, skrefvo de till honom och afrådde honom från att deltaga i faderns stämplingar samt bådo honom begifva sig till konungen, såsom de (bröderne) hade gjort. Konungen trodde honom hafva flytt af räddhåga att betraktas som delaktig i faderns uppror. »Käre mäster Göran», skref han, »som vi skrefvo eder till i förgår om upproret i Småland och Vestergötland, der eder fader, som vi förmärka, skall vara i handel med, begärandes, att I eder derutinnan intet bevåna velen, utan gifva eder intill oss med fullt hjerta, som edra bröder Johan och Lars Thuresson gjort hafva, delandes edra goda råd med oss, huru vi allting till det bästa företaga skola, så är ännu vår innerliga kära bön till eder, att I så göra velen utan skottsmål. Vi lofva eder på vår kristeliga tro och konungsliga ära, att I af oss ingen skada eller fara skolen hafva.»
Men domprosten aktade icke på slika bref och uppmaningar. Tron på den egna förmågan att resa en bondehär och drifva sin vilja igenom synes på den tiden hos den enskilde hafva varit starkt utpreglad. Mäster Göran föredrog att våga en dust jemte sin fader och det gamlas anhängare mot konungen, som också en gång genom bondehären svingat sig upp. När lifsmedlen på Björnö började tryta, drog han med sitt folk in i norra Roden utmed sjösidan och gästade der hos prester och rika bönder, men öfver allt lät han läsa sin faders bref för allmogen samt förbjöd alla att efter den dagen visa konung Gustaf lydnad. De evangeliska presterna förföljde han med hugg och slag.
Derefter drog domprosten in i Helsingland, och här gick honom till en början allt väl i händer. Han kom en söndag till Bollnäs kyrka, der herr Jon var kyrkoherde. Till Bollnäs hade äfven konungens nyutnämnde fogde kommit med några svenner. Denne öfverfölls med tillhjelp af herr Jon och hans socknemän i sjelfva kyrkan och blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
